18. När jag valde att börja blogga

Jag började blogga 2007, när alla andra började blogga. Jag började för att jag alltid har tyckt om att skriva, och när kreti och pleti började uttrycka sig i text tänkte jag ”kan de så kan jag”. Jag har bloggat sen dess, även om jag har bytt adress sedan dess.

Tidigare var min blogg mest en dagbok, men efter att vi flyttade till huset upplevde jag att jag hade mer att blogga om så de senaste åren har jag haft mer kvalité på innehållet i bloggen. Kreativitet föder kreativitet så det blir bara mer och mer genomtänkt innehåll, blandat med dagboksinlägg eftersom jag fortfarande vill ha kvar den delen.

Jag älskar det demokratiska i att ha en blogg. Att vem som helst kan starta en och uttrycka sig, istället för att söka anställning på exempelvis en tidning. En del bloggar fungerar ju dag som tidskrifter. Till exempel vann Underbara Clara utmärkelsen Årets Tidskrift 2017, utsedd av Internet World. En blogg behöver inte längre vara ”bara” en dagbok på nätet, det kan vara så mycket mer.

Min blogg är ett hobbyprojekt och ett sätt att visa upp sådant jag är intresserad av och håller på med. Ett stort plus är att jag nästan varje dag får underhålla mitt skrivande, som är så viktigt för mig.

Det här är en del av Kajsons julkalender. Vill du också vara med kan du läsa mer här.

17. När jag valde bort en relation

Det här tycker jag var en svår rubrik. Jag vet inte om jag riktigt någonsin har valt bort en relation?

Det har hänt att jag har valt att pausa en relation av olika anledningar. Främst vänskapsrelationer. Det har alltid berott på att något skaver i den relationen, och då har jag tagit lite avstånd en stund för att se om skavet försvinner, kanske läker bort. Ofta har det gjort det.

Det här är en del av Kajsons julkalender. Vill du också vara med kan du läsa mer här.

16. Valet jag aldrig haft

Ja, vad skulle det vara för val? Jag upplever ändå att jag har valt det jag har velat välja här i livet?

Kanske att det fanns begränsat med fritidsaktiviteter när jag var barn? Jag hade gärna hållit på med teater men det fanns inte. Jag var också lite intresserad av friidrott och tror att det hade passat mig, men det fanns inte heller. Det är nog val jag aldrig har haft.

Jag har klarat mig bra i livet ändå, så det går ingen nöd på mig.


Det här är en del av Kajsons julkalender. Vill du också vara med kan du läsa mer här.

15. När jag valde min utbildning

Jag kände nog redan när jag började skolan i årskurs 1 att jag skulle bli lärare. Sen funderade jag på många andra yrken under min grundskoletid men jag kom alltid tillbaka till läraryrket. När jag skulle välja yrkesväg efter gymnasiet behövde jag inte fundera så mycket. Jag jobbade ett år efter gymnasiet som springvikarie i skolorna och kände att det var rätt.

Den stora frågan var egentligen var jag skulle studera. Jag läste om lärarutbildningen på alla landets olika universitet och högskolor. Jag fastnade mest för utbildningarna vid Högskolan Dalarna och Karlstads universitet. Jag vägde också in Uppsala på grund av det anrika i universitetet, men som jag nämnde igår valde jag bort det efter dåliga erfarenheter när jag var i staden och såg mig omkring.

Det blev lärarutbildningen vid Högskolan Dalarna och jag är väldigt nöjd med det. Utbildningen kändes modern, de har en del moment som jag tror är i framkant i Sverige plus att man vid det lärosätet är väldigt bra på distansutbildning. Som bonus fick jag läsa in en del kurser vid Karlstads universitet som jag också fick ett bra intryck av. De två som jag fastnade vid från början blev en del av min utbildning.

Nu har jag jobbat några år som lärare och känner att jag ska prova något annat. Jag ser min utbildning som en väldigt bra grund att stå på och de erfarenheter jag har från skolan som en ännu bättre grund att bygga vidare på.


Det här är en del av Kajsons julkalender. Vill du också vara med kan du läsa mer här.

Våra pepparkakshus 2011-2017

En mysig tradition som vi har skapat oss är att baka pepparkakshus. Vi brukar ta en dag i december och kavla, grädda, dekorera och slutligen limma ihop vårt hus. Första året följde vi en färdig mall, men alla andra år har vi ritat och designat hemma. Vi kompletterar varandra ganska bra där, eftersom jag gärna tänker ut hur det ska vara och sen har Fredrik tålamod att se till att det blir bra, haha.

Idag tänkte jag visa upp de sex pepparkakshus som vi har hunnit göra hittills under våra år tillsammans. I omvänd kronologisk ordning har de sett ut så här:

pepparkakshus

2017 – snedtak hela vägen

Här är förra årets skapelse. Förra året var första året som vi skippade att smälta socker och istället satte ihop huset med limpistol. Det kändes lite bättre men det var ju fortfarande varmt och lite meckigt. Jag tycker det här blev ganska fint förutom att kristyren har runnit och att taket inte riktigt går ihop.

wp-image-594324336jpg.jpg

2016 – första riktiga julen i huset

Det här året ville vi (jag) väldigt gärna göra en balkong, så målet blev helt enkelt att göra ett hus med två våningar. Jag hade sett stolpar av polkagriskäppar, så det gjorde vi och resultatet blev så här. Hellre än bra är vårt motto.

2015 – flyttkaos

Det här året blev det inget pepparkakshus. Vi renoverade, packade upp flyttlådor och försökte mest bara komma i ordning.

pepparkaka

2014 – Ett mini-London

I december 2014 kände vi oss lite kaxiga och skulle tänka utanför boxen. Det är nog ett av våra mindre lyckade experiment. Nog för att man kan se att det är kända sevärdheter i London, men vackert blev det ju inte. Den på bilden blev bäst, men vi har några andra guldkorn som inte blev så fina, hehe.

wpid-IMG_20131208_152140.jpg

2013 – vårt första två våningshus

Här är en första variant på ett tvåvåningshus med en liten farstukvist. Det är nog ett av de hus jag är mest nöjd med, trots suddig bild.

2012 – inget hus

I december 2012 hade vi en period när vi inte sågs så ofta eftersom F jobbade 30 mil bort. Dessutom skulle vi flytta i slutet av januari så jag tror inte vi hade så mycket julstämning överhuvudtaget.

december11

2011- Funkishus med tomte på taket

Det första huset vi ritade själva blev en modern skapelse. Vi lekte loss ordentligt med degen som blev över och skapade både hundar, cyklar och en tomte på taket.

december10

2010 – Standardhuset

Första gången vi gjorde pepparkakshus följde vi en mall som fanns i en bok jag har. Ingen av oss hade gjort pepparkakshus någon gång så det kändes säkrast. Det blev ändå helt okej. Jag minns att jag råkade få sockersmet på armen och har fortfarande ett ärr efter det brännsåret. Se vilken liten bild förresten. Åtta år sedan.

Det var våra tidigare pepparkakshus. Vi får se vad vi hittar på i år!

 

 

 

14. När jag valde vilken stad jag ville bo i

Jag har bott på tre olika platser i mitt liv. Jag vet inte om det är mycket eller lite. Det är lagom för mig. Just nu.

Jag föddes på en liten ort i Norrland med ett par tusen invånare. Det är långt till närmaste stad och som barn och tonåring tyckte jag mest att det var tråkigt att bo så litet. Det var tryggt och det mesta man behövde fanns att få tag i, men jag längtade bort till något större.

När jag skulle börja studera kom chansen att flytta till en stad. Det enda jag visste var att jag inte ville studera i Umeå, för det gjorde alla andra och jag har alltid haft någon idé om att vara unik. Hehe. Efter mycket funderande fram och tillbaka stod valet mellan Uppsala och Östersund. Uppsala var ett alternativ för att det ändå hade låtit lite fint att kunna säga att man studerat vid deras universitet, plus att det är nära till Arlanda och därför lätt att ta sig hem till min familj. I Östersund fanns inte min utbildning men då var alternativet att läsa på distans.

Östersund fotat från Storsjön

Efter att ha hälsat på i Uppsala och blivit helt avskräckt av människors attityd blev det då Östersund. Ett fantastiskt val, om du frågar mig. Östersund är en underbar stad. Lagom stor med trevligt folk. Vi bodde i ett jättemysigt område och trivdes jättebra. Vi flyttade därifrån alldeles för tidigt.

Fredrik var utan jobb några månader, sen fick han nytt jobb i sin hemstad. Så då flyttade vi dit. Jag trivdes inte särskilt bra, och efter nästan tre år flyttade vi till min hemort, köpte ett snorbilligt hus och har nu bott här i tre år. Fördelarna med att bo så här är närheten till allt. Jag har gångavstånd till jobbet, det är sällan köer på affärerna och det blir helt enkelt mer livskvalité. Vi har skog och sjö runt knuten och nära till min familj. Det är lugnt och tryggt. Får vi barn i framtiden kommer vi kunna låta dem färdas själva relativt tidigt. Dessutom är det billigt att bo, så de pengar vi får över kan vi lägga på att besöka en stad när andan faller på. Alla de fördelarna gjorde att jag valde att bo där jag bor idag.

En av alla bilder på vårt hus.

Det här är en del av Kajsons julkalender. Vill du också vara med kan du läsa mer här.

13. Val jag glömmer bort att jag har

Här där jag bor är inställningen att man ”måste” ha bil och inte kan resa på andra vis än med bil. Jag har den inställningen själv. Att ha bil innebär att jag kan välja när jag ska åka, och jag behöver inte vänta mer än nödvändigt för att komma fram. När man bor i en landsände med långa avstånd är det ganska hög prioritet.

Därför glömmer jag ofta bort att jag kan välja annorlunda. Jag kan välja att åka buss, även om det kanske bara finns två turer per dag och det innebär lång väntan i en liten busskur någonstans långt ute i ingenstans. Jag kan välja att åka tåg istället för att flyga eller köra bil (det har jag ju faktiskt gjort ibland). Jag kan välja att göra det oftare.

Att jag bor på så liten ort som jag gör innebär också att jag kan transportera mig utan bil. Jag kan välja att gå till jobbet (och gör ofta det, särskilt nu på vintern). Jag skulle kunna välja bort bilen när jag ska veckohandla. Det gör jag dock inte.

Jag tänker att det här är sådant som jag borde bli bättre på – att hitta alternativ till bilen när det går. Inte de gånger vi ska till stugan med en släpvagn och ett dussin sopsäckar med skoterkläder. Då går det inte att ta bussen. Men när jag bara ska åka till grannorten och möta upp Fredrik som kommer med bil, då kan jag ta bussen.


Det här är en del av Kajsons julkalender. Vill du också vara med kan du läsa mer här.