Trött och konstig

I helgen skulle vi umgås med ett kompisgäng i en stuga långt ute i skogen. Det brukar vara ganska mysigt. Tyvärr fick maken åka själv.

I torsdags efter jobbet tog min mamma med mig till ”akuten” för att kolla upp ett sår jag hade fått på benet. Såret värkte, det var väldigt rött runt omkring och jag hade börjat få ont när jag stödde mig på benet. En sköterska tryckte och klämde, kollade om jag hade feber (nej, sa jag. Jo, 38 grader, sa hon) och stack mig i fingret. Vi konstaterade också att benet var svällt. Sen hämtade hon en läkare.

Läkaren tittade i två minuter innan han skrev ut antibiotika. Bakterier under huden, sa han. Jag fick första tabletten där, och ett par timmar senare märkte jag en liten förbättring.  

Så det är ingen fara och det blir bättre hela tiden. Men jag ville inte åka ut i skogen utan mobiltäckning en hel helg utan att veta hur jag svarade på antibiotikan. Det var nog tur att jag var hemma för jag har varit orimligt trött och har lite problem med aptiten. 

En erfarenhet rikare. Tack och lov att vi fortfarande kan förlita oss på antibiotika när vi får en infektion! 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.