Avicii, avstånd och löpning

Har inte skrivit om Avicii än. Inte sett dokumentären än. Inte formulerat några tankar. Jag reagerade ganska starkt på detta. Förvåning och en känsla av hur onödigt det är när någon dör. Nynnar oavbrutet på Wake me up. Tänker att jag alltid gillat den låten för att texten beskriver hur det kan kännas ibland. Nu tänker jag att han kanske alltid kände så?

Från Avicii till något annat. Jag har haft två bra dagar i Umeå och är på väg hem. Konstaterade med två andra kursdeltagare att vi hade samma restid hem (med buss) som de hade till Bohuslän (med flyg och bil). Avstånden här i norr. Jag är så van att jag aldrig reflekterar.

Längtar efter att ge mig ut och springa. Det måste jag få till, helst imorgon. Tror inte det blir så, men jag ska försöka. Då lyssnar jag på Avicii.

Trevlig helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.