En boll som aldrig rostar

Jag är tretton år och på toppen av min karriär. Vi har fotbollsturnering med andra klasser och tiden stannar när jag lyckas få en in fullträff på flera vis. Bollen flyger i en höjd och skruv som jag aldrig fått till varken före eller efter, och den går i mål. I slow motion. Så lycklig som jag var då har jag nog aldrig varit i idrottsliga sammanhang.

Jag är åtta år. Det är VM-final i herrfotboll. Brasilien möter Frankrike som spelar på hemmaplan, och jag sitter i soffan hemma med mina föräldrar och tittar på. Frankrike vinner, och jag tycker att det är konstigt att Brasilien gråter över silvret. Tänk att vara tvåa i världen och vara besviken! Minnet har etsat sig fast. Det är nog mitt första konkreta minne av fotboll.

Jag är tretton år igen. Deltar i säsongens första fotbollsträning utomhus. Känner besvikelsen när tränaren säger att vi som är födda 1990 inte kommer att få spela match den här sommaren eftersom serien vi ska delta i är för dem födda 1991. Kanske kan vi få dispens för några spelare, men ingen av de spelarna är jag. Det sägs redan första träningen. Sommarsäsongens första träning blev min sista någonsin.

Få har väl missat att det just nu är fotbolls-VM igen. Vart fjärde år är det fotbollsfest och jag fullkomligt älskar det. Fotboll är fantastiskt. Fotboll förenar människor från hela världen. För mig är fotboll en massa minnen, både fantastiska och ledsamma. Fotboll är en tidig kärlek. Och som det gamla ordspråket säger – gammal kärlek rostar aldrig.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.