Tack mormor

I helgen som var tänkte jag många gånger på min mormor. Jag stickar en mössa till vintern, och har ett annat projekt i gång, och jag tänker på mormor. Hur jag förmodligen aldrig hade envisats med att lära mig sticka om inte hon hade låtit mig träna hemma hos henne. ”Du stickar så fint och jämnt” sa hon åt mig en gång i de senare tonåren, för kanske tio år sedan nu. Orden upprepades i mitt huvud i helgen, när jag lät sticknålarna gå automatiskt.

När jag var sex-sju år fick jag virkgarn och en virknål i julklapp av mormor och lärde mig hantera dem. Hon gav mig garner att brodera med, och när jag gick i femman fick jag material för att kunna brodera en julduk. Hon hade fållat kanten och broderat de röda stygnen som ramade in motivet, sedan fick jag den. Jag höll på till och från i flera år, och till slut var den klar. Hon broderade en nästan likadan.

Mormor har vävt mattor, gjort korgar av näver och sytt förkläden som jag fortfarande har kvar. Idag fyller min mormor år. Hon närmar sig nittio och har slutat handarbeta. För mig känns det så fint att dela det här intresset med henne, att det är det som vi har haft gemensamt under åren. Varje gång jag tar fram en stickning, gräver bland broderier eller pysslar med något annat handarbete, så har jag ett minne av mormor, för hon har gjort allt. Tack mormor, för kunskapen, tålamodet och mina minnen.

julpynt20178

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.