Jag har sagt upp mig

Jag är lärare. Jag bestämde redan i årskurs 8 att jag skulle bli lärare, och att jag skulle undervisa i språk. Jag valde en gymnasielinje som skulle passa för vidare studier, jag tog ett sabbatsår efter studenten då jag springvikade inom skolan, och direkt efter det studerade jag hela lärarutbildningen på högskola. En spikrak plan.

Jag började jobba mitt i utbildningen, vilket betyder att jag nu har jobbat 5,5 år på samma skola och i samma kommun. Ingen livstid, men betydligt längre än om jag hade väntat till examen med att söka jobb. Att jobba som lärare är världens roligaste jobb. Det är full fart så man hinner aldrig få tråkigt, stor frihet inom de ramar som finns för utbildningen och helt underbara möten med elever. Jag har älskat att planera och genomföra lektioner, arbetsområden och att skapa ”en röd tråd” från årskurs 7 – 9, framförallt i spanska som jag har undervisat mest i.

Det är också ett otroligt tungt yrke på många vis. Det är stressigt och det finns alltid något att förbättra. Då ska det ändå sägas att jag jobbar i en kommun där vi har relativt låg arbetsbelastning jämfört med andra skolor. Kraven på ständig förbättring och utveckling, kanske mest från mig själv, har till slut blivit för mycket för mig. Jag är ofta helt dränerad på energi när jag kommer hem från jobbet, har svårt att koppla bort tankarna på arbetsuppgifter när jag är ledig och jag är otrevlig mot mina närmaste. Det är med stor sorg som jag har bestämt mig för att säga upp min tjänst så jag kan prova på något annat. Jag älskar det här yrket, har helt fantastiska elever och jobbar med underbara kollegor, men jag måste låta min hälsa gå först.

I januari slutar jag. Jag vet inte idag vad jag ska göra efter det. Jag har sökt kurser på högskolan och jag har sökt några jobb. Vi får se. Jag har en stöttande make som gör det möjligt att göra så här. Jag känner mig tacksam för de här åren inom skolan, eftersom jag har lärt mig så otroligt mycket om både mig själv och om arbetslivet. Jag har utvecklats så mycket som person och kommer ta det med mig in i framtiden.

Det rinner en tår när jag tänker på vad jag lämnar, men det tänds ett ljus inom mig när jag föreställer mig vad som kan komma. Jag blundar och hoppar. Snart landar jag på fötterna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.