Jag vet inte om det är för att det fortfarande är så färskt i minnet, men ett vägskäl som jag verkligen är rädd för just nu är den dagen då vi ska bestämma oss för att låta Baloo somna in. För en månad sedan var det Tuff som levt klart på jorden, och det var sorgligt att säga hej då.

Att ha husdjur är ett stort ansvar. Man är ansvarig för att de ska ha det bra medan de lever. De har rätt till mat, motion och annan stimulans, men också trygghet och kärlek. Blir de sjuka är det ens skyldighet att ta dem till veterinären och ibland, särskilt i början, är det ett heltidsjobb att hålla dem vid liv.

Det är också ens ansvar som djurägare att se till att ens djur slipper lida. Det är ett stort ansvar att vara den som bestämmer när de inte längre ska vara vid liv. Eftersom en hund, som Baloo är, är en älskad familjemedlem är det förstås ett stort och slut beslut att ta. Jag tänker att det är så det ska vara. Det ska inte vara ett lättvindigt beslut att avsluta ett liv.

Den dagen vi måste ta beslutet, och min väg i livet fortsätter utan Baloos väg vid min sida. När hans väg har tar slut. Det är det vägskäl jag är mest rädd för just nu.

Det här är en del av Kajsons julkalender – vill du också vara med kan du läsa mer här.