Idag, för två månader sedan, var det 21 december. Sista jobbdagen före jul. Vi hade julavslutning och dagen ville aldrig ta slut.

Är det inte svårt att föreställa sig ändå? Att för två månader sedan gjorde vi det sista inför jul. Det var mörkt hela dagarna, i princip. Visst är den 21 den mörkaste dagen, innan det vänder?

Idag känns det som evigheter sedan jul- och nyårsledigheterna, och visst är det så mycket ljusare? Jag behöver inte ens fråga om ljuset, för det är klart det är. Senaste veckan har det varit ljust när jag har gått morgonrundan med B, och det har varit ljust när jag börjat förbereda middagen.

Två månader alltså. Så fort går det.