Idag har vi sagt farväl till morfar. Det blev fint, mamma hade planerat så fint. ”Din morfar var morfar till alla i byn” sa en av mammas kusiner till mig efteråt, och så var det nog. Det största hjärtat av alla, det hade morfar. På slutet spelade vi Strövtåg i hembygden, dikten av Gustav Fröding som Mando Diao har tonsatt. Den passade så bra.

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad! – Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.

Det är tomt, det är bänt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar

❤