På bröllop i Duved

Vi kommer med bil. Utanför rutan passerar först de tusentals granar som kantar väg E45, sedan ytterligare tusen som kantar E14 mellan Krokom och Årefjällen. Vi hade förutspått en regnig färd. Istället ler solen mot oss trots att det är kväll. På radion har vi rattat in Mix Megapol och blandade låtar från både förr och nu ger oss den rätta fredagskänslan.

Vi reagerar på alla museer vi passerar. I Mattmar tappar jag också andan första gången. När vi kör in i byn befinner sig vägen högt över skogen som breder ut sig mot fjällen på andra sidan. Jag påminns om känslan när ett flygplan lyfter och befinner sig precis ovanför trädtopparna. Strax passerar vi också byns kyrka och jag tänker att det måste bli fina bilder tagna därifrån, med den utsikten.

Det är mörkt när vi rullar in i Åre och checkar in på hotellet. Lika bra det, vi behöver sova för att orka med nästa dag.

Hotellfrukosten serveras i ett rum gömt bakom receptionen. För att komma dit behöver vi passera ett rum med soffor och bokhyllor, fyllt med böcker och prylar. Det finns inte en sak som inte är noga utplacerad, även om det ska se ut precis som hemma. På ett skrivbord ligger tidningen Vagabond till synes slumpmässigt placerad, men den raka kanten avslöjar att den placerats ut noga genomtänkt.

Jag börjar dagen med en promenad till Åre Station för att köpa en tandborste på ICA. Jag glömmer alltid att packa ner den. Byn sover, få människor är ute före klockan tio. Annat är det när jag senare på dagen beger mig till torget för att äta lunch. Då är det folk lite här och där. På vägen tillbaka till hotellet får jag syn på bruden, vars bröllop jag ska på senare, och hon vinkar glatt. Jag vinkar tillbaka.

Bruden är ännu gladare några timmar senare när hon skrider in i kyrkan tillsammans med sin då blivande make. Vigseln hålls i Duved kyrka, som är stor men inte gigantisk och har vackra och ljusa dekorationer. Jag gråter när en solist framför Coldplays Yellow och rörs av vigselakten.

Kvällen är fantastisk. Vi befinner oss på Millestgården ett par kilometer från kyrkan, och jag har hamnat på ett bröllop där två glada, humoristiska och spexande släkter förenas. Talen är fler än vad som går att räkna och alla är så fantastiskt bra att jag glömmer bort att jag inte ätit middag. När middagen väl kommer är den fantastisk och jag blir nästan rörd av smakerna och tanken med menyn.

Att dela någons stora dag är en förmån att ta vara på. Jag är så inne i firandet att jag inte tar en enda bild på hela bröllopet. Tacksamma och glada åker vi tillbaka till Åre. Det är åter mörkt när vi kommer in i byn, den här gången från andra hållet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.