Livet i Coronatider

Jag insåg att jag inte har skrivit nästan någonting om Coronakrisen här på bloggen. Medvetet, för jag har velat att det här ska vara en fristad från viruset. Jag har inte heller velat uttala mig om något jag inte förstår mig på. Men så slog det mig att det här är en väldigt speciell tid och det kommer kännas konstigt i efterhand om jag inte har dokumenterat hur mitt liv såg ut under den tiden. Här kommer ett långt inlägg med blandade tankar kring de senaste och kommande månaderna.

Först och främst måste jag säga att mitt liv har varit ganska likt mitt vanliga liv. Det som har förändrats mest är att vi inte besöker makens familj, som bor en bit bort. Det är tråkigt men så är det. Vi träffar min syster med sambo och mina föräldrar. Jag har också fått börja jobba hemifrån men eftersom jag trivs väldigt bra med det är det inga problem för mig. Det är de stora förändringarna just nu.

Annars lever vi på som vanligt. Klart att vi tänker på att hålla avstånd och vi spritar händerna när vi handlar mat, men mitt liv har ännu inte blivit direkt påverkat av den här krisen. Jag kan röra mig fritt ute. När jag tar en promenad möter jag som mest en människa. Jag reagerade när jag mötte två personer för en månad sedan, haha, så glest befolkade är vi här där jag bor. Vi har, som jag har nämnt innan, fortsatt att åka till fjällen under mars och april. Vi motiverade det efter en massa överväganden med att vi åkte inom samma kommun, vi handlade ALLT hemma innan vi åkte så vi inte skulle dra med oss eventuell smitta in i någon butik i fjällen och vi bestämde att åka hem direkt om någon av oss fick symptom.

Smittan har inte kommit hit ännu. Regionen började förra veckan publicera siffror på hur många som är smittade i varje kommun, och vi är en av många kommuner i Region Västerbotten med färre än tio smittade. Jag är inte dum, det är klart det kommer få fäste här också, men än har det inte gjort det. Därför lever vi på – med respekt för restriktionerna – så länge vi kan.

Jag har flera gånger känt att jag ändå är tacksam över att det här sker under den här tiden på året. Det är ljust på mornarna så det är lättare att komma upp och få en promenad före jobbet. Våren kommer och hoppet spirar ändå i kroppen på något vis. Tänker ändå att det här hade varit betydligt jobbigare i november.

Det här blev ganska spretigt och inte så poetiskt som jag hade tänkt mig. Det får vara så. Nu finns det i alla fall några tankar kring Coronakrisen i min blogg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.