När pandemin är över vill jag bjuda över folk på middag och fika. Sitta på var sin sida av bordet utan att fundera över om någon av dem smittar. Se hur många vi ryms i vardagsrummet med den nya soffgruppen. Fira födelsedagar som inte blivit firade.

Jag vill ta tåget till platser långt bort. Jag vill se vackra byggnader, höra andra språk talas och besöka secondhandaffärer.

Jag vill kunna besöka mina föräldrar utan att vara rädd för att dra hem någon smitta till dem. Jag vill äta söndagsmiddag med storfamiljen och skratta högt. Jag vill kunna spendera en timme under en filt och ha ett långt samtal med min mamma.

Jag längtar efter att slippa sprita av händerna en gång i timmen och känna hur det svider i hudsprickorna. Jag vill kunna träffa människor inomhus. När pandemin är över vill jag kramas igen.