Vi kan inte slösa med minnen

För tio år sedan vaknade jag upp i den lilla sovstugan som står på fjällstugans tomt. Jag tassade över gräsmattan in i huset och gjorde mina föräldrar sällskap framför morgonnyheterna. Det var lördag, så nyhetssändningen var extrainsatt på grund av ett fruktansvärt dåd på den lilla ön Utöya i södra Norge. Jag försökte ta in vad som hände, och vad som hade hänt. Jag hade så svårt att förstå att det som hände kunde hända i Norge. Lilla Norge, som ligger så nära både geografiskt och i hjärtat. Vi hörde så klart om dådet redan kvällen innan, men det var nu på morgonen som man började kunna överblicka och börja förstå vad det var.

I går såg vi Carina Bergfeldts program Utöya – aldrig glömma, aldrig tiga. 59 minuter då jag tittade på skärmen lika tyst och förhäxad som för tio år sedan. Fick se lokalerna där så många familjer förtvivlat väntade och hoppades att deras saknade barn skulle hittas och dyka upp. Fick möta överlevare, med en sådan livsglädje, trots att de hade så svåra skador. Fick se bilder på de 77 som miste livet. Det var så starkt.

Det finns vissa stora händelser i världen som man alltid kommer komma ihåg, och man kommer alltid veta var man var och vad man gjorde när de skedde. För mig är inte minnet från när jag fick höra om det fruktansvärda dådet på Utöya så starkt, men morgonen efter sitter för alltid etsad i mig. Hur berättelsen om vad som hade hänt började klarna för alla och berättades i tv-rutan. Vi måste fortsätta berätta om det här, för vilket slöseri det vore om det bara glömdes bort.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.