Och snart är det juni

En månad av gråhet passerar och jag står ut. Det är kallt. Snön ligger kvar i drivor trots att det är vår. När den äntligen försvinner är himlen grå, träden tomma med bruna grenar och allt gräs är gult. I takt med att dagarna blir längre och längre sover jag mindre och mindre. Jag längtar bort men vet inte till vad. Kroppen är rastlös men samtidigt dödstrött.

Inomhus syns plötsligt allt damm som inte städats bort eftersom det varit för mörkt för att det ska märkas under vinterns mörka timmar. Jag måste göra så mycket men har ingen lust med något. Jag försöker hitta på roliga aktiviteter men ingenting ger glädje.

Jag promenerar med hunden. Hela maj är mitt mantra att det brukar vända i juni. Att världen blir vacker, stenen i bröstet försvinner och sömnbristen avtar. Saker får mening igen.

Hunden och jag svänger in på vår gata. Numera har vi sjöutsikt, och just idag ligger sjön stilla. Det blåser inte längre kallt. Jag ser vårt hus, lägger märke till grönskan i träden och det pirrar till i magen. Ett litet stråk av glädje. En enorm tacksamhet. Här bor vi. Snart är det sommar. Nu vänder det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.