Det händer nu och det är så skrämmande

Sommaren 2018 var ett stort skrämskott. Det var så torrt, i hela Sverige, och skogsbränder härjade lite här och där. Det blev till och med totalt eldningsförbud, där ingen ens fick grilla på sin egen tomt. Vi väntade och väntade på regnet, och hurrade när det äntligen kom. Alla pratade om klimatförändringarna. Inte ens två månader senare var det val, och det syntes inte på valresultatet att klimatet hade varit en stor fråga under sommaren. Så fort glömmer vi.

Under 2010-talet hade jag ofta klimatångest. Sen blev det 2020-tal och vi gick rakt in i en pandemi. Under pandemins första två år var klimatångesten som bortblåst. Förmodligen för att väldigt många flyg stod på marken och världen i övrigt stannade upp väldigt mycket. En del undersökningar visade till och med att det var ungefär så mycket vi behövde minska våra utsläpp för att klara klimatmålen. Det var nog därför jag slapp klimatångest. Men nu, i sommar. Hjälp, vad den har blossat upp.

Sommaren bjöd på stora värmeböljor ute i Europa. Det blev så varmt att en flygplats i England fick stänga eftersom asfalten på landningsbanan började smälta! Hundra kommuner i Frankrike saknar dricksvatten. Vattennivån i Gardasjön, norra Italien, sjönk två centimeter varje dag. Och samtidigt, parallellt med dessa rubriker i nyhetsappen, pilotstrejk hos SAS och fokus på om bolaget kommer gå att rädda. Jag blir alldeles matt. Ska vi verkligen ha fokus på hur ett flygbolag ska räddas i dessa tider?

Jag tycker att framtiden känns skrämmande. Vi går mot en värld som vi inte vet hur den kommer bli, om vi kommer kunna bromsa utvecklingen. För någon vecka sedan läste jag att torkan kommer göra Mellanöstern obeboeligt om bara 80 år. De barn som föds idag kommer mest troligt uppleva det. Kanske rent av de i min generation som är allra friskast kommer vara vid liv. Det är inte en avlägsen framtid. Förändringarna är inte heller något som sker långt borta. Att vattnet är slut på många ställen i Frankrike händer både nu och i närheten av oss. Vad kommer hända här där jag bor?

Emma Sundh skrev ett långt inlägg om sommaren där hon skrev något väldigt tydligt och sant, som också är riktigt obehagligt. De klimatförändringar som inträffat går inte att återkalla. Det här är det nya normala. Just frasen ”det nya normala” känner jag igen från en annan kris än klimatkrisen, nämligen pandemin. Tänk så fort vi ställde om där med att hålla avstånd, tvätta händerna och jobba hemifrån. Det är klart vi borde kunna ställa om samhället för att bromsa klimatkrisen!

För att det ska kunna hända behöver vi nog en del tvingande lagar. Politiker som vågar fatta obekväma beslut. Och snart är det val igen. Opinionen går åt helt fel håll. De partier som vill göra mest för klimat och miljö ligger inte högt i valundersökningar. Annat står i fokus. Och även om jag också har många andra hjärtefrågor än klimatet har jag så svårt att se att något annat kan vara viktigare. Det spelar liksom ingen roll hur skolan är utformad när mänskligheten dött ut på grund av att planeten har blivit obeboelig. Till exempel.

Här kommer tips på bra läsning och lyssning om klimat och val. Läs på och rösta efter vad du tycker är viktigt.

Maria Soxbo om valet 2022
1944 forskare till politikerna: Vad är det ni inte förstår?
Finland ska vara klimatneutralt till 2035
Världsnaturfondens krav till politikerna
Naturskyddsföreningens valsida: Vilka partier har gjort mest för klimat och miljö?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.