Jag har läst mitt längsta reportage någonsin. Tror jag. Boken Tre Kvinnor som jag tipsar om nu är nämligen inte en roman utan ett reportage där författaren har följt tre kvinnor under åtta år och nu skrivit en bok om dem. Boken blev snabbt en bästsäljare i både USA och Storbritannien, och det har skrivits mycket om den även i Sverige.

Lisa Taddeo skriver om Maggie som efter fem år anmäler sin lärare för sexuellt utnyttjande av minderårig. Hon berättar om Lina som är i 30-årsåldern med småbarn och lever med en man som vägrar fysisk kontakt. Han vill inte ens kyssa henne och hon längtar efter något mer så hon inleder en relation med sin pojkvän från High School. Den tredje kvinnan är Sloane. Kvinnan som äger en restaurang och som ibland ligger med andra män för att hennes man vill att hon ska det.

Språket är fantastiskt i denna bok. Det har en rytm som passar historien och liksom driver den ännu mer framåt. Jag gillar också att Taddeo lyckas hitta likheter och mönster mellan de olika kvinnorna, trots att de är i olika åldrar och lever i olika delar av USA. Vad som driver dem, och hur man definierar vem som har kontrollen i en reltion.

Jag rekommenderar den här boken! Jag gissar att de som tilltalas mest av den är kvinnor, men det utesluter ju inte att den även passar för män.

Jag är en person som nästan alltid läser en bok i taget. Ibland har det hänt att jag har läst två böcker samtidigt. Just nu har det skett något exceptionellt. Jag har fyra böcker igång samtidigt. Och i ärlighetens namn leder det mest till förvirring. Inte så att jag inte kan hålla isär berättelserna. Däremot vet jag inte vilken bok jag ska fortsätta med. Tänker att det här kommer reda ut sig när jag blir ledig, då kan jag mata igenom dem en efter en. Vilka de fyra böckerna är undrar du? Jo, nu ska du få se!

Musan av Jessie Burton
Handlar om två kvinnor i olika tidsåldrar. Den ena, Odelle, är en svart kvinna i 1960-talets London som vill lyckas med sitt skrivande. Den andra en dotter till en konstkännare i 1930-talets Spanien. Det är välskrivet och de två berättelserna har med varandra att göra, även om jag inte läst klart ännu så jag kan säga exakt hur.

Tre kvinnor av Lisa Taddeo
Det här är ett reportage men det är berättat på ett sätt som påminner om en skönlitterär berättelse. Den handlar om kvinnor och deras lust. Jag är säker på att jag kommer att skriver mer om den här, för det var lätt att fastna i de första sidorna.

Jag lämnar ekorrhjulet av Åsa Axelsson
Den här läste jag ut i januari och nu håller jag redan på att läsa om den. Jag tycker att det är intressant hur mycket vi jobbar och hur mycket vi tror att vi behöver jobba. Samtidigt är det också en lättnad att se att vi inte har så mycket att ändra på. Vi lever billigt, åtminstone.

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff
Den här boken har blivit så hyllad att jag var tvungen att läsa den. Och jag har börjat. Jag förstår att den blir uppmärksammad då den har ett väldigt speciellt språk. Däremot hatar jag berättelsen. Har hunnit knappt halvvägs i den här boken och tvivlar på att jag kommer läsa klart den. Är så trött på berättelser från Norrland som belyser det onormala, sjuka och inavlade.

Vad läser du just nu?

Mitt hjärta går på är en kort roman som ändå hinner förmedla så många händelser, så många känslor och så många detaljer att den värld det utspelar sig i etsar sig fast långt efter att boken är slut.

Boken handlar om två killar i tidiga 20-årsåldern. De bor i Stockholm men har helt olika bakgrunder. Båda lider av ensamhet på olika sätt. Via en dejtingapp kopplas de ihop, och en ganska vacker men komplicerad kärlekshistoria tar sin början.

Det här beskrivs som feelgood, men boken har sina stunder då den är riktigt tung också. Ensamhet, psykisk ohälsa och besvikelser beskrivs på ett väldigt levande sätt. Det gör också de fina stunderna. Jag imponeras av hur man kan få fram så mycket innehåll, känslor och historia på så få ord. Det här är verkligen en författartalang.

Som du kanske förstår rekommenderar jag boken. Jag rekommenderar den nog mest till dig som gillar att läsa om relationer, kärlek och som gillar feelgood.

En av mina absoluta favoritförfattare har gjort det igen. Levererat en bok av hög kvalitet, alltså. Sofie Sarenbrants Skamvrån är en spänningsroman med en mordgåta, trassliga vardagsliv och samhällsreflektioner.

Boken handlar om huvudpersonen Emma Sköld som jobbar med mordutredningar. I den här bokens början är hon nybliven tvåbarnsmamma och första dagen tillbaka på jobbet får hon i uppdrag att stötta en utredning i Dalarna. En populär programledare för Nyhetsmorgon har nämligen hittats avliden där uppe. Ju mer hon börjar nysta, desto fler samband finner hon och en fasansfull historia nystas upp.

Boken är välskriven med korta kapitel. Förutom mordgåtan, med ett antal trådar i själv, balanseras boken upp med privatlivet. Både Emmas tankar kring sitt liv, och pappan till hennes barn presenteras. Systerns familj finns också med på ett hörn. Allt levererat i korta kapitel med cliffhangers. Det är nästan omöjligt att lägga den ifrån sig.

Jag brukar inte sätta sifferbetyg, men det här är fem av fem. Spännande, välskrivet och engagerande.

Sportlovet brukar vara mitt läslov. Ibland är vädret helt kasst, och så har vi ju alltid sportlov i samband med bokrean så det känns helt naturligt att läsa en massa böcker den här tiden på året. De senaste åren har jag också haft brytpunkt för mitt läsår här någon gång under sportlovet. Då publicerar jag en lista på de böcker jag läst sedan sist. Förra året satte jag som mål att läsa 18-20 böcker under kommande år, och det har jag faktiskt lyckats med! Tjugo böcker landade jag på! Här nedanför kan du se exakt vilka.

Sexton böcker jag läste 2019/2020

Alling, Morgan (2011) Kriget är slut
Axelsson, Åsa. (2019) Jag lämnar ekorrhjulet
Bowen, James. (2012) A Street Cat Named Bob
Colgan, Jenny (2017) Sommar på den lilla ön i havet
Diamond, Lucy (2018) En sommar i Brighton
Laestadius, Ann-Helén (2016) Tio över ett
Laestadius, Ann-Helén (2018) Inte längre min
Lundberg, Sofia (2017) Den röda adressboken
Nilsson, Linda-Marie (2018) Så lärde jag mig att älska min kropp
Nordin, Sofia (2015) Som om jag vore fantastisk
Nordin, Sofia (2017) Om du såg mig nu
O’Farrell, John (2006) Kan innehålla nötter
O’Flangan, Sheila (2016) Livet kan börja
Persson Giolito, Malin (2010) Bara ett barn
Sarenbrant, Sofie (2018) Syndabocken
Schulman, Ninni (2018) Bara du

Fyra böcker jag läste om under 2019

Förutom de här ovan har jag läst om de fyra sista Harry Potter-böckerna. Skriver ner dem också. Alla är så klart skrivna av J.K. Rowling.

Harry Potter och Den flammande bägaren
Harry Potter och Fenixorden
Harry Potter och Halvbrodsprinsen
Harry Potter och Dödsrelikerna

Sammantaget är jag mycket nöjd. Det ska ju nämnas att jag under 2019 läste en hel del kurslitteratur också, så jag är egentligen mer än nöjd. Tänker att tjugo böcker är ett bra mål för nästa år också!

Här har jag skrivit om några av böckerna jag har läst:

Kriget är slut
Så lärde jag mig att älska mina kropp
Den röda adressboken
Sommar på den lilla ön i havet
Bara du
Syndabocken

Här är mina tidigare listor på lästa böcker:

Lästa böcker 2018/2019
Lästa böcker 2017/2018
Lästa böcker 2016/2017

I helgen läste jag ut en bok av en av mina favoritförfattare. Sofie Sarenbrant kan verkligen konsten att skriva kort och engagerande. Hela tiden vill man läsa mer. Det gäller även för boken Syndabocken.

En tonårspojke mördas i en villa i Bromma. Det ser först ut som ett inbrott som gått fel men vid närmare undersökning visar det sig vara just ett mord. Emma Sköld, som är Sofie Sarenbrants deckarhjälte, bor för tillfället i villan bredvid och oroar sig för att mordet egentligen var riktad mot henne.

Poliserna börjar gräva i hemlighetern hos några av de allra rikaste familjerna i trakten och avslöjar en del smutsiga hemligheter. Som jag nämnde innan vill man hela tiden läsa vidare. Boken består av korta kapitel som slutar med cliffhangers. Något osm jag tyckte var trist var att jag avslöjade mördaren redan halvvägs genom boken med nästan hela motivet och allt. Vet inte om det beror på hur boken var skriven eller om jag bara blivit väldigt duktig på att lösa deckarmord 😉

Oavsett rekommenderar jag den här, och alla andra, böcker av Sofie Sarenbrant. Läs snarast!

Är du sugen på ett psykologiskt drama? En riktig bladvändare som du inte kan lägga ifrån dig? Då är boken Bara du av Ninni Schulman något för dig!

Boken handlar om Pål som har haft några jobbiga år. Bland annat har han slutat sitt jobb som lärare och istället valt att jobba i en tunnelbanespärr. Det är också där som han och Iris lägger märke till varandra första gången. Iris är en frilansande grafisk formgivare med ett trasigt kärleksliv. Båda längtar efter den stora kärleken. Båda hittar den hos varandra.

Tidigt i boken förstår man att både Iris och Pål har var sin ganska stor hemlighet som de går och bär på. Man förstår också att något fasansfullt har hänt. Boken är skickligt uppbyggd och leder till ett ständigt bladvändande.

Det här är en av de bättre böckerna jag har läst på senaste tiden. Ninni Schulman är duktig på att skapa trovärdiga berättelser och bygga upp dem så att man hela tiden vill läsa mer. Ingenting är uppenbart förrän det nämns i klartext i boken och det tycker jag om. Jag rekommenderar den här till alla!

När jag började bläddra i mitt bokarkiv här på bloggen insåg jag att jag nästan aldrig har skrivit om feel good-böcker, och att det var väldigt länge sedan sist. Det får det bli ändring på. Feel good är ändå en stor del av sådant jag läser. Idag tipsar jag om boken Sommar på den lilla ön i havet av Jenny Colgan.

Flora är 26 år och jobbar på en advokatbyrå i London. En dag får hon i uppdrag att åka tillbaka till den lilla ön långt norr om skotska fastlandet som hon kommer ifrån, för att blidka öborna på uppdrag av en klient. Hon flydde ön hals över huvud efter sin mammas begravning några år tidigare och tänkte aldrig vända tillbaka. Väl på ön inträffar en serie händelser som får hennes inställning till ön att förändras.

Språket är lättillgängligt men mer litterärt än i andra böcker av den här typen. Jag tycker att det skiljer den från andra böcker i genren, även om litterärt inte alltid är önskvärt. Historien innehåller flera parallellhandlingar och det är faktiskt inte alltför lätt att räkna ut i början hur boken ska sluta. I alla fall blev jag lite lurad av olika omständigheter. Det är bra, det ska inte vara förutsägbart bara för att det är feel good!

Den här boken talar också till mig personligen på ett sätt som jag inte var beredd på. Inte på ett dåligt sätt. Jag fascineras av hur ”livet i norr” är detsamma oavsett vilket land man bor i. Som norrlänning i liten ort relaterar jag lätt till både öborna, platsen, midnattssolen och bilden av hur livet är långt ovanför landets centrum.

Jag rekommenderar boken för alla som gillar trevliga böcker som ändå har en komplicerad handling. Jag ser också att det finns en fortsättning på boken. Den ska jag läsa så småningom!

Den röda adressboken har sålts till ett stort antal länder världen över och jag är inte förvånad. Det är en gripande livsberättelse som spänner sig över ett stort antal år, flera generationer och ett antal länder. I min bok har jag vikt flera sidor för att hitta tillbaka till fina citat.

”Jag önskar dig tillräckligt” viskade hon i mitt öra. ”Tillräckligt med sol för att lysa upp dina dagar, tillräckligt med regn för att du ska uppskatta solen, tillräckligt med glädje för att stärka din själ, tillräckligt med smärta för att kunna uppskatta livets små glädjeämnen, och tillräckligt med möten för att du då och då ska klara av att ta farväl”

ur Den röda adressboken, s. 37

Boken börjar med Doris, 96 år gammal i Stockholm, som börjar bläddra i sin adressbok. Den har hon använt ända sedan hon fick den som barn. Hon börjar skriva ner allt om de personer som står där, och tänker att hennes enda levande släkting, Jenny i USA, ska få läsa när Doris har gått bort.

Boken handlar om hur man klarar sig i en grym värld, hur svårt det är att bli gammal och om att aldrig glömma den stora kärleken. Jag grät flera gånger medan jag läste. Kanske framförallt i början när jag insåg hur eländigt och ensamt Doris levde. Ensam i sin stora lägenhet. Senare längre fram både åt Doris olika upplevelser men också Jennys, som vävs in fint på slutet.

Han frågade aldrig något om mig. Jag tror inte ens att han visste vilket land jag kom ifrån. Det som fanns inuti mitt huvud intresserad honom inte. Kanske är det något av det mest nedbrytande man kan utsätta en människa för, att inte bry sig om hennes intellekt.

ur Den röda adressboken, s. 54

Boken är inte bara gråt och elände. Det är mycket hopp, vackra miljöbeskrivningar och en spännande historia. En bra blandning mellan de båda. Jag rekommenderar verkligen alla att läsa den, för Doris livsöde måste upplevas.

För ett tag sedan erbjöd Linda-Marie Nilsson sina följare på instagram att köpa hennes bok signerad och få den hemskickad. Jag nappade på en gång. Jag har länge tänkt att jag borde köpa hennes bok för att stötta hennes arbete för att alla kroppar ska accepteras så som de är. En vecka senare hade jag boken i brevlådan och nu har jag läst ut den. Här kommer några tankar om boken – som alla borde köpa!

Det skedde inte över en natt, men jag vet att någon gång inträffade ett tydligt skifte då folk inte längre tyckte att det var bra att jag var lite större än de jämnåriga barnen.

Linda-Marie Nilsson, Så lärde jag mig att älska min kropp, s. 14.

Jag grät mig igenom de första två kapitlen av den här boken. De handlar om det här att växa upp och att inse att omgivningen tycker att det är något fel på ens kropp samt att gråta i provrum. Åh vad jag kände igen mig i detta. Att gå från att vara ”stor och lång” till att vara stor och fel. Igenkänningen fick tårarna att rulla nerför kinderna. Det är så viktigt att någon påtalar de här sakerna. Att någon berättar hur det var. Tack och lov har jag aldrig blivit utfryst och mobbad för hur jag ser ut, men jag har dragit mig undan och känt mig mindre värd än andra. Jag har tackat nej till så mycket roligt på grund av min kropp och hur jag inte vill att andra ska se den.

Som det är idag har jag som tjock inte samma rättigheter som smala personer. Jag blir inte bemött på samma sätt som smala. Jag kan inte köpa kläder i butiker som smala kan. Jag får ständigt hör att jag borde ändra mitt utseende för att jag inte duger.

Linda-Marie Nilsson, Så lärde jag mig att älska min kropp, s. 142.

Ju mer man tänker på det, desto mer konstigt blir det. Varför finns det särskilda avdelningar i affären, som har större storlekar och helt andra plagg än de som hänger i resten av butiken? Det finns så många klädaffärer som jag aldrig går in i eftersom de inte har storlekar större än L, och för att deras L motsvarar en S i andra butiker. Mår vi bra av det här? Jag vet inte hur många gånger jag varit inne på en specifik stor kedja och ibland kunnat ha en viss storlek och ibland har samma storlek motsvarat flera storlekar mindre. Vad gör det med vår självbild?

Jag lyssnade på ett intressant samtal i Vetandets värld i P1 för ett tag sedan. Det handlade om övervikt och fetma. Forskaren som intervjuades sa inte att fetma var ofarligt, så klart, men han sa också att det är bättre att fokusera på att försöka leva hälsosamt än att försöka bli smal. Att dåliga matvanor, för lite motion och stress är ännu farligare för kroppen. Vårt samhälle har en väldigt snäv syn på hälsa, där smal=hälsosam, men det behöver faktiskt inte stämma.

Den här boken borde alla ha. Den som kämpar med att tycka om sin kropp borde läsa den därför. Boken innehåller så mycket pepp och råd för att lära sig älska sig själv. Den som aldrig har varit tjock borde läsa den för att se vad tjocka lever igenom. Alla borde stötta Linda-Marie i hennes arbete för hon gör skillnad för så många människor. Själv har jag, på egen hand, landat i ungefär samma slutsatser som Linda-Marie. Det är inte lätt, men vi får aldrig glömma att alla människor har lika stor rätt att finnas!