För ett tag sedan erbjöd Linda-Marie Nilsson sina följare på instagram att köpa hennes bok signerad och få den hemskickad. Jag nappade på en gång. Jag har länge tänkt att jag borde köpa hennes bok för att stötta hennes arbete för att alla kroppar ska accepteras så som de är. En vecka senare hade jag boken i brevlådan och nu har jag läst ut den. Här kommer några tankar om boken – som alla borde köpa!
Det skedde inte över en natt, men jag vet att någon gång inträffade ett tydligt skifte då folk inte längre tyckte att det var bra att jag var lite större än de jämnåriga barnen.
Linda-Marie Nilsson, Så lärde jag mig att älska min kropp, s. 14.
Jag grät mig igenom de första två kapitlen av den här boken. De handlar om det här att växa upp och att inse att omgivningen tycker att det är något fel på ens kropp samt att gråta i provrum. Åh vad jag kände igen mig i detta. Att gå från att vara ”stor och lång” till att vara stor och fel. Igenkänningen fick tårarna att rulla nerför kinderna. Det är så viktigt att någon påtalar de här sakerna. Att någon berättar hur det var. Tack och lov har jag aldrig blivit utfryst och mobbad för hur jag ser ut, men jag har dragit mig undan och känt mig mindre värd än andra. Jag har tackat nej till så mycket roligt på grund av min kropp och hur jag inte vill att andra ska se den.
Som det är idag har jag som tjock inte samma rättigheter som smala personer. Jag blir inte bemött på samma sätt som smala. Jag kan inte köpa kläder i butiker som smala kan. Jag får ständigt hör att jag borde ändra mitt utseende för att jag inte duger.
Linda-Marie Nilsson, Så lärde jag mig att älska min kropp, s. 142.
Ju mer man tänker på det, desto mer konstigt blir det. Varför finns det särskilda avdelningar i affären, som har större storlekar och helt andra plagg än de som hänger i resten av butiken? Det finns så många klädaffärer som jag aldrig går in i eftersom de inte har storlekar större än L, och för att deras L motsvarar en S i andra butiker. Mår vi bra av det här? Jag vet inte hur många gånger jag varit inne på en specifik stor kedja och ibland kunnat ha en viss storlek och ibland har samma storlek motsvarat flera storlekar mindre. Vad gör det med vår självbild?
Jag lyssnade på ett intressant samtal i Vetandets värld i P1 för ett tag sedan. Det handlade om övervikt och fetma. Forskaren som intervjuades sa inte att fetma var ofarligt, så klart, men han sa också att det är bättre att fokusera på att försöka leva hälsosamt än att försöka bli smal. Att dåliga matvanor, för lite motion och stress är ännu farligare för kroppen. Vårt samhälle har en väldigt snäv syn på hälsa, där smal=hälsosam, men det behöver faktiskt inte stämma.
Den här boken borde alla ha. Den som kämpar med att tycka om sin kropp borde läsa den därför. Boken innehåller så mycket pepp och råd för att lära sig älska sig själv. Den som aldrig har varit tjock borde läsa den för att se vad tjocka lever igenom. Alla borde stötta Linda-Marie i hennes arbete för hon gör skillnad för så många människor. Själv har jag, på egen hand, landat i ungefär samma slutsatser som Linda-Marie. Det är inte lätt, men vi får aldrig glömma att alla människor har lika stor rätt att finnas!
