Kriget är slut är en självbiografi skriven av Morgan Alling. Den handlar om hans barndom. Den är engagerande och allvarlig utan att bli bitter och överdrivet sorglig.
De första fyra åren av sitt liv levde Morgan Alling med sin alkoholiserade och ensamstående mamma. Efter det hamnade han och hans bror på barnhem, skiljdes åt och Morgan flyttade mellan olika fosterfamiljer. Boken skildrar händelser från tiden med sin mamma tills han som mycket ung börjar på Scenskolan.
Jag blir många gånger arg på hur socialsekreterarna i boken handlar, och hoppas att de i alla fall har slutat ljuga för barnen. Det jag slås av när jag läser den här boken är att allt det hemska som barn inte ska vara med om lyfts fram med detaljer och engagerar en som läsare utan att tonen känns bitter. Just bitterhet är annars ganska vanligt, men leder ofta till en offerkänsla hos den som berättar. Det känns fint att slippa det. För Morgan är nog kriget slut.
När Morgan Alling skildrade sin tuffa barndom i radioprogrammet Sommar år 2009 blev gensvaret enormt. Kanske för att ingen hade anat att den glada, spexande, populära skådespelaren hade en annan sida. Att det bakom skratten även fanns en stor sorg.
– från beskrivningen av boken här.
Precis så som beskrivet ovan kände jag när jag hörde talas om Morgan Allings barndom. Det var så oväntat och visar väl egentligen att det inte finns någon mall för hur människor ska vara för att lyckas i livet.
Jag fick den här boken i födelsedagspresent, efter att ha tänkt läsa den i flera år utan att komma till skott, och så kom dokumentären om Josefin Nilsson. Efter några fina inlägg som Morgan Alling gjorde där, bland annat om att han visste hur det var när ens mamma drabbades av mäns våld mot kvinnor, började jag följa honom på instagram. Och nu har jag läst boken och tycker bara att han förtjänar en liten eloge för sitt engagemang.
Helt klart läsvärd för den som ännu inte läst den!
