Vila i frid är den första boken i Sofie Sarenbrants serie. Jag har börjat serien med bok nummer tre och läst alla böcker efter, men nu kände jag att det var dags att läsa den allra första delen.

Formen är lik de senare böckerna, med korta kapitel som ofta avslutas med en cliffhanger. Jag tycker nog att Sarenbrant är vassare på det i sina senare böcker, men det är kul att se en utveckling. Med det sagt är boken minst sagt spännande och efter att ha passerat mitten har jag svårt att lägga den ifrån mig.

Det sker flera märkliga dödsfall på spahotellet Yasuragi. Offren verkar inte ha någon koppling mellan varandra och flera av dödsfallen verkar vara olyckor. I boken får vi följa Emma Sköld, så klart, men också hennes syster Josefin, den förtvivlade hotellchefen och VD:n. Allt vävs ihop och i slutet blir jag uppriktigt överraskad.

Boken håller hög kvalitet och rekommenderas till alla som gillar att sträckläsa deckare. Efter att ha läst denna kan man fortsätta med Sarenbrants senare böcker och se fram emot böcker som blir bättre och bättre.

Musan av Jessie Burton är en roman som handlar om kvinnor och deras plats i samhället. Den utspelar sig både i London på 1960-talet och i Spanien under 1930-talet. De båda historierna vävs skickligt samman och lämnar mig inte oberörd.

Odelle har lämnat sitt liv i Trinidad för att skapa sig ett liv i London. Det är inte lätt att vara svart kvinna i staden under 1960-talet, och hon blir riktigt glad när hon erbjuds ett jobb som sekreterare för Marjorie Quick, som jobbar på ett galleri. Hon utvecklar en vänskap med Marjorie men upplever ändå att hon döljer något för henne. En dag dyker en tavla upp på galleriet, och den är också ett mysterium som de försöker lösa på hennes jobb.

Olive Schloss flyttar med sina föräldrar till Spanien 1936. Hennes pappa är konsthandlare som reser bort och glömmer av Olive och hennes mamma. Olive har precis börjat försöka följa sina egna drömmar när de kommit till Spanien, och kämpar med de föreställningar som hindrar henne från att nå drömmarna bara för att hon är kvinna. I huset finns hembiträdet Teresa, en flicka från byn, och med jämna mellanrum dyker Teresas bror Isaac upp. Båda syskonen fattar beslut som får stora konsekvenser för Olive, och för dem själva..

Båda berättelserna är starka var för sig, men de vävs också ihop på ett magiskt sätt utan att det går att föreställa sig exakt hur allt hänger ihop förrän precis i slutet. Här finns allt. Kärlek, drama och samhällsskildringar. Jag rekommenderar den till alla!

I sommar har jag läst boken En bur av guld som är skriven av Camilla Läckberg. Samtidigt som jag började läsa boken fick jag senaste numret av Skriva i min brevlåda, där just Camilla Läckberg intervjuades. Jag läste där att hon ofta får dåliga recensioner i Sverige men att hennes böcker hyllas utomlands. Journalisten ställde sig frågan vad utländska kritiker såg som de svenska kritikerna missar. Du kan läsa hela porträttet här.

Jag har tidigare läst flera delar ur hennes Fjällbacka-serie. Deckarna som utspelar sig i hennes hemtrakter. De sex första har jag plöjt igenom, och av dessa gillade jag Tyskungen. De andra hade så klart bra stråk i sig också, annars skulle jag ju inte ha fortsatt att läsa, men jag störde mig mycket på dialogerna som inte kändes verklighetstrogna. Jag fick därför lite av en klump i magen när jag läste reportaget i Skriva. Är det så att det är något annat agg som ligger bakom när jag inte gillar Camilla Läckbergs deckare?

Så tog jag upp En bur av guld och blev faktiskt imponerad inledningsvis. Tempot var ett helt annat, miljön i fina Östermalm helt olik Fjällbackaböckerna och tonen annorlunda. Tänkte att jag nog måste beskriva hur otroligt mycket hon har utvecklats i sitt författarskap. Boken handlar om Faye som lever som lyxhustru till den oerhört framgångsrika Jack. Hon sköter barn och hem när inte barnflickor och hemhjälp gör det, medan han jobbar i det företag som han byggt från grunden med hjälp av henne. En dag rasar allt för henne. Hon förlorar sin familj och sitt hem och bestämmer sig för att skapa ett eget imperium för att kunna hämnas på sin man.

Jag gillar att boken tar upp kvinnoförtyck, kvinnohat och systerskap. Det är viktigt att belysa dessa frågor och från olika perspektiv tycker jag. Jag gillar också drivet i historien och hur mycket löser sig. Tyvärr får jag ändå säga att dialogerna som klingar falskt i mitt huvud fortfarande finns kvar. Det finns en hel del enkla lösningar som helt ärligt ter sig väldigt overkliga, och Faye känns inte trovärdig rent åldersmässigt. Hon ska föreställa 30-35, vilket är i min ålder, men känns tio år äldre. Bokens sista sidor överraskar mig inte det minsta eftersom jag lyckades lösa de mysterier boken bjöd på på egen hand.

Och där landar jag i någon märklig obeslutsamhet. Det är inte en dålig bok. Jag skulle ge den 3/5 stjärnor och till och med rekommendera den till vissa personer. Tyvärr haltar fortfarande vissa delar både i historien och i det skrivna ordet, vilket stör mig mer än jag vill erkänna. Det här kanske går hem utomlands, men jag vet inte om det är jag som missar något eller om det helt enkelt inte blir bättre än så här.

Jag har läst mitt längsta reportage någonsin. Tror jag. Boken Tre Kvinnor som jag tipsar om nu är nämligen inte en roman utan ett reportage där författaren har följt tre kvinnor under åtta år och nu skrivit en bok om dem. Boken blev snabbt en bästsäljare i både USA och Storbritannien, och det har skrivits mycket om den även i Sverige.

Lisa Taddeo skriver om Maggie som efter fem år anmäler sin lärare för sexuellt utnyttjande av minderårig. Hon berättar om Lina som är i 30-årsåldern med småbarn och lever med en man som vägrar fysisk kontakt. Han vill inte ens kyssa henne och hon längtar efter något mer så hon inleder en relation med sin pojkvän från High School. Den tredje kvinnan är Sloane. Kvinnan som äger en restaurang och som ibland ligger med andra män för att hennes man vill att hon ska det.

Språket är fantastiskt i denna bok. Det har en rytm som passar historien och liksom driver den ännu mer framåt. Jag gillar också att Taddeo lyckas hitta likheter och mönster mellan de olika kvinnorna, trots att de är i olika åldrar och lever i olika delar av USA. Vad som driver dem, och hur man definierar vem som har kontrollen i en reltion.

Jag rekommenderar den här boken! Jag gissar att de som tilltalas mest av den är kvinnor, men det utesluter ju inte att den även passar för män.

Jag är en person som nästan alltid läser en bok i taget. Ibland har det hänt att jag har läst två böcker samtidigt. Just nu har det skett något exceptionellt. Jag har fyra böcker igång samtidigt. Och i ärlighetens namn leder det mest till förvirring. Inte så att jag inte kan hålla isär berättelserna. Däremot vet jag inte vilken bok jag ska fortsätta med. Tänker att det här kommer reda ut sig när jag blir ledig, då kan jag mata igenom dem en efter en. Vilka de fyra böckerna är undrar du? Jo, nu ska du få se!

Musan av Jessie Burton
Handlar om två kvinnor i olika tidsåldrar. Den ena, Odelle, är en svart kvinna i 1960-talets London som vill lyckas med sitt skrivande. Den andra en dotter till en konstkännare i 1930-talets Spanien. Det är välskrivet och de två berättelserna har med varandra att göra, även om jag inte läst klart ännu så jag kan säga exakt hur.

Tre kvinnor av Lisa Taddeo
Det här är ett reportage men det är berättat på ett sätt som påminner om en skönlitterär berättelse. Den handlar om kvinnor och deras lust. Jag är säker på att jag kommer att skriver mer om den här, för det var lätt att fastna i de första sidorna.

Jag lämnar ekorrhjulet av Åsa Axelsson
Den här läste jag ut i januari och nu håller jag redan på att läsa om den. Jag tycker att det är intressant hur mycket vi jobbar och hur mycket vi tror att vi behöver jobba. Samtidigt är det också en lättnad att se att vi inte har så mycket att ändra på. Vi lever billigt, åtminstone.

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff
Den här boken har blivit så hyllad att jag var tvungen att läsa den. Och jag har börjat. Jag förstår att den blir uppmärksammad då den har ett väldigt speciellt språk. Däremot hatar jag berättelsen. Har hunnit knappt halvvägs i den här boken och tvivlar på att jag kommer läsa klart den. Är så trött på berättelser från Norrland som belyser det onormala, sjuka och inavlade.

Vad läser du just nu?

Mitt hjärta går på är en kort roman som ändå hinner förmedla så många händelser, så många känslor och så många detaljer att den värld det utspelar sig i etsar sig fast långt efter att boken är slut.

Boken handlar om två killar i tidiga 20-årsåldern. De bor i Stockholm men har helt olika bakgrunder. Båda lider av ensamhet på olika sätt. Via en dejtingapp kopplas de ihop, och en ganska vacker men komplicerad kärlekshistoria tar sin början.

Det här beskrivs som feelgood, men boken har sina stunder då den är riktigt tung också. Ensamhet, psykisk ohälsa och besvikelser beskrivs på ett väldigt levande sätt. Det gör också de fina stunderna. Jag imponeras av hur man kan få fram så mycket innehåll, känslor och historia på så få ord. Det här är verkligen en författartalang.

Som du kanske förstår rekommenderar jag boken. Jag rekommenderar den nog mest till dig som gillar att läsa om relationer, kärlek och som gillar feelgood.

En av mina absoluta favoritförfattare har gjort det igen. Levererat en bok av hög kvalitet, alltså. Sofie Sarenbrants Skamvrån är en spänningsroman med en mordgåta, trassliga vardagsliv och samhällsreflektioner.

Boken handlar om huvudpersonen Emma Sköld som jobbar med mordutredningar. I den här bokens början är hon nybliven tvåbarnsmamma och första dagen tillbaka på jobbet får hon i uppdrag att stötta en utredning i Dalarna. En populär programledare för Nyhetsmorgon har nämligen hittats avliden där uppe. Ju mer hon börjar nysta, desto fler samband finner hon och en fasansfull historia nystas upp.

Boken är välskriven med korta kapitel. Förutom mordgåtan, med ett antal trådar i själv, balanseras boken upp med privatlivet. Både Emmas tankar kring sitt liv, och pappan till hennes barn presenteras. Systerns familj finns också med på ett hörn. Allt levererat i korta kapitel med cliffhangers. Det är nästan omöjligt att lägga den ifrån sig.

Jag brukar inte sätta sifferbetyg, men det här är fem av fem. Spännande, välskrivet och engagerande.

Sportlovet brukar vara mitt läslov. Ibland är vädret helt kasst, och så har vi ju alltid sportlov i samband med bokrean så det känns helt naturligt att läsa en massa böcker den här tiden på året. De senaste åren har jag också haft brytpunkt för mitt läsår här någon gång under sportlovet. Då publicerar jag en lista på de böcker jag läst sedan sist. Förra året satte jag som mål att läsa 18-20 böcker under kommande år, och det har jag faktiskt lyckats med! Tjugo böcker landade jag på! Här nedanför kan du se exakt vilka.

Sexton böcker jag läste 2019/2020

Alling, Morgan (2011) Kriget är slut
Axelsson, Åsa. (2019) Jag lämnar ekorrhjulet
Bowen, James. (2012) A Street Cat Named Bob
Colgan, Jenny (2017) Sommar på den lilla ön i havet
Diamond, Lucy (2018) En sommar i Brighton
Laestadius, Ann-Helén (2016) Tio över ett
Laestadius, Ann-Helén (2018) Inte längre min
Lundberg, Sofia (2017) Den röda adressboken
Nilsson, Linda-Marie (2018) Så lärde jag mig att älska min kropp
Nordin, Sofia (2015) Som om jag vore fantastisk
Nordin, Sofia (2017) Om du såg mig nu
O’Farrell, John (2006) Kan innehålla nötter
O’Flangan, Sheila (2016) Livet kan börja
Persson Giolito, Malin (2010) Bara ett barn
Sarenbrant, Sofie (2018) Syndabocken
Schulman, Ninni (2018) Bara du

Fyra böcker jag läste om under 2019

Förutom de här ovan har jag läst om de fyra sista Harry Potter-böckerna. Skriver ner dem också. Alla är så klart skrivna av J.K. Rowling.

Harry Potter och Den flammande bägaren
Harry Potter och Fenixorden
Harry Potter och Halvbrodsprinsen
Harry Potter och Dödsrelikerna

Sammantaget är jag mycket nöjd. Det ska ju nämnas att jag under 2019 läste en hel del kurslitteratur också, så jag är egentligen mer än nöjd. Tänker att tjugo böcker är ett bra mål för nästa år också!

Här har jag skrivit om några av böckerna jag har läst:

Kriget är slut
Så lärde jag mig att älska mina kropp
Den röda adressboken
Sommar på den lilla ön i havet
Bara du
Syndabocken

Här är mina tidigare listor på lästa böcker:

Lästa böcker 2018/2019
Lästa böcker 2017/2018
Lästa böcker 2016/2017

I helgen läste jag ut en bok av en av mina favoritförfattare. Sofie Sarenbrant kan verkligen konsten att skriva kort och engagerande. Hela tiden vill man läsa mer. Det gäller även för boken Syndabocken.

En tonårspojke mördas i en villa i Bromma. Det ser först ut som ett inbrott som gått fel men vid närmare undersökning visar det sig vara just ett mord. Emma Sköld, som är Sofie Sarenbrants deckarhjälte, bor för tillfället i villan bredvid och oroar sig för att mordet egentligen var riktad mot henne.

Poliserna börjar gräva i hemlighetern hos några av de allra rikaste familjerna i trakten och avslöjar en del smutsiga hemligheter. Som jag nämnde innan vill man hela tiden läsa vidare. Boken består av korta kapitel som slutar med cliffhangers. Något osm jag tyckte var trist var att jag avslöjade mördaren redan halvvägs genom boken med nästan hela motivet och allt. Vet inte om det beror på hur boken var skriven eller om jag bara blivit väldigt duktig på att lösa deckarmord 😉

Oavsett rekommenderar jag den här, och alla andra, böcker av Sofie Sarenbrant. Läs snarast!

Är du sugen på ett psykologiskt drama? En riktig bladvändare som du inte kan lägga ifrån dig? Då är boken Bara du av Ninni Schulman något för dig!

Boken handlar om Pål som har haft några jobbiga år. Bland annat har han slutat sitt jobb som lärare och istället valt att jobba i en tunnelbanespärr. Det är också där som han och Iris lägger märke till varandra första gången. Iris är en frilansande grafisk formgivare med ett trasigt kärleksliv. Båda längtar efter den stora kärleken. Båda hittar den hos varandra.

Tidigt i boken förstår man att både Iris och Pål har var sin ganska stor hemlighet som de går och bär på. Man förstår också att något fasansfullt har hänt. Boken är skickligt uppbyggd och leder till ett ständigt bladvändande.

Det här är en av de bättre böckerna jag har läst på senaste tiden. Ninni Schulman är duktig på att skapa trovärdiga berättelser och bygga upp dem så att man hela tiden vill läsa mer. Ingenting är uppenbart förrän det nämns i klartext i boken och det tycker jag om. Jag rekommenderar den här till alla!