Idag är verkligen ingen vanlig dag. Idag är dagen då vi får en tioåring i huset. En fyrbent sådan. Det är alltså Baloos födelsedag idag!

Tänk att den lilla valpen vi hämtade hem från Luleå för tio år sedan har blivit … pensionär? Tänk att han har varit med mig under en tredjedel av mitt liv. Under mina studier (ångrar inte att jag hade valp när jag pluggade, så bra att kunna vara hemma mycket då), när jag började jobba och pendlade var han med och nu när vi jobbar hemma är han också med.

Baloo är lite av en personlighet. Alla hundar, och djur, har ju så klart en egen personlighet, men Baloo är mer av ett original. Han har alltid varit lite pryd, till exempel, och vi har många gånger när han var ung gått långa rastningsrundor där ”rastningen” uteblev eftersom han inte hittade ett bra ställe, eller att någon råkade prata med honom när han skulle få till det. Han tycker inte om när man rör hans tassar, ens i sömnen, då rycker han undan dem och han har också haft en del blyga drag, där han gärna drar sig undan. När han var valp la jag till Ferdinand som mellannamn eftersom han då, likt tjuren Ferdinand, satt och luktade på blommorna. Jag älskar alla dessa drag, de gör honom så speciell.

Han är också en hund som är så snäll och glad. Han är väldigt lättsam att ha med sig eftersom han är trygg överallt. Hans favoritlek är att ta någons vante och sedan bli jagad genom huset med vanten. Helst gömmer han sig då under köksbordet, bara för att springa iväg när man väl har krupit in dit under. Då ser man glädjen lysa i ögonen på honom. Hans motto genom livet har varit ”alltid hungrig”, och med det menar jag alltså att han tycker om mat. Han älskar att vara i stugan, det märks på hela honom när man kommer dit. Våra vårvintrar i fjällen är den bästa tiden på året eftersom han då får kombinera sina favoritsaker: kyla med snö, mat och sovstunder utomhus. När han var ung gick han också på upptäcktsfärder, men det har han slutat med nu.

Den som har hängt med vet att han äter värktabletter dagligen på grund av artros i ett framben. För ett år sedan var han väldigt halt i det benet och fick problem med magen så jag tänkte att han inte hade lång tid kvar. Nu är han piggare än någonsin, bland annat tack vare en duktig veterinär och ett medicinbyte. Är så tacksam för det!

Älskade lille vän, grattis på tioårsdagen!