Hund

Älskade Tuff

Det började med en liten ullboll i april 2006. Den sötaste valp som någonsin har existerat, åtminstone i min värld. Vi kallar honom Tuff. Han är ett glatt yrväder som tycker om att lära sig nya saker. Tillsammans tränar vi agility och lär in cirkuskonster.

Så skrev jag i förordet till min bok om Svensk Lapphund som jag gjorde som projektarbete på gymnasiet. Jag minns som igår den där himlastormande kärleken jag kände för honom när han kom in i vårt kök, som en liten boll av svart ull. Det här inlägget blir en liten hyllning till honom.

bloggtuff

Här är en av de första bilderna vi tog på honom. Så liten och försiktig, med öron som ännu inte hade ställt sig upp.

bloggtuff1

Eftersom han flyttade in i april fick han följa med ut på skoterturer redan från start. Han älskade att åka på skotern, och tyckte också om att leka i snön när vi stannade för att fika. Här är han med kaffepannan. Älskar den lilla, lilla tungspetsen man ser på bilden ❤

bloggtuff2

I maj det året kom en kullsyster och hälsade på och de busade som galningar på mamma och pappas altan. Det här blev en favoritbild från det mötet. Tuff, till höger, ser ut som en figur som skulle kunna vara med i Tom & Jerry eller liknande tecknad serie. Tycker det återspeglar hans energi så mycket.

 

bloggtuff3

Här är en annan bild som visar på energi. Det står 2008 på bilden, så jag gissar att han är två år på bilden. En skotertur i fjällen, och efterföljande bus i snön när man stannar. Det glada yrvädret.

bloggtuff4

En av de finaste agilitybilderna. Även om det bara ser ut som om han står stilla, haha. Vi byggde några hinder, köpte några andra, hägnade in en plätt på gräsmattan och tränade hela somrarna. Herregud vad mycket fel jag gjorde, men han blev ändå ganska bra på det. Platta tunneln var en favorit. Vi lärde oss aldrig att behärska slalomhindret så det blev aldrig tävling för oss, men vi hade så fantastiskt kul ändå.

bloggtuff5

En till agilitybild. Han var alltid högt över på 40 cm, men vägrade när pinnen kom upp på 60 cm, som han egentligen skulle hoppa över.

bloggtuff6

En annan typ av hinder. Det här fick jag av Fredrik i julklapp våran första jul, tror jag. Här ser man nästan ansiktet på honom också.

bloggtuff7

Och sist av allt en bild på Tuff och Baloo när Baloo bara var 8 veckor. Tuff var drygt 4 år då och världens snällaste. Han har alltid varit världens snällaste mot andra hundar. Han släppte alltid fram Baloo först till vattenskålen, även nu på slutet när de var gott och väl vuxna båda två. De två kom så bra överens och fick smeknamnen ”Bill och Bull” hemma hos oss.

Men även hundar blir gamla, och här på slutet var Tuff väldigt döv och ganska trött. Sista veckorna fick han problem med bakkroppen och hade till slut problem att gå mer än bara ett fåtal steg. Han fick somna in i stillhet.

Fina Tuff. Så älskad och så saknad. Vila i frid ❤

Inte som planerat

Den här helgen blev inte riktigt som jag hade tänkt. Vi hade en lugn lördag igår. Jag målade ett varv på den berömda trappgrinden och var precis klar när pappa ringde. Deras hund mådde inte bra och de hade beslutat att det var dags för honom att somna in.

Eftersom de har haft honom sen jag var 16 var han som min hund också. Jag åkte dit direkt och sa hej då. Sen har jag gråtit lite till och från sedan dess. Det är så sorgligt, även om jag är säker på att det var rätt beslut. Han var nästan 13 år så han har levt ett långt och bra liv, men ett långt liv lämnar ju spår hos oss som blir kvar, så klart.

bloggtuff8

Här är en bild på mig och Tuff när jag var 19, tror jag. Agilitybanan i bakgrunden. Vi tränade mycket, han och jag. ❤

Jag tänkte göra ett eget inlägg om honom sen. Idag har vi i alla fall firat fars dag med lunch och tårta hos mina föräldrar. Det var tomt hemma hos mamma och pappa, men vi hade trevligt ändå. Pratade minnen av Tuff men allt möjligt annat också. När vi kom hem körde jag ett träningspass med min skivstång. Har haft två söndagar i rad nu när jag fått till bra träning med denna stång. Ska försöka fortsätta på det.

Nu är klockan bara fem på eftermiddagen och Fredrik har redan farit iväg. Han skulle stanna till hos sin pappa på vägen. Fars dag där också. Jag ska planera lite mat och hålla mig sysselsatt tänkte jag. Imorgon är det en ny arbetsvecka.

 

Mardrömmen

Igår hände något av det värsta jag har varit med om någonsin, och det absolut värsta som hundägare. Vi skulle iväg till grannstaden på kalas och Baloo skulle vara hos mina föräldrar över dagen. När vi skulle iväg skulle B hoppa in i bilen som vanligt, men den här gången halkade han till i upphoppet och landade som på svansen. 

Han blev sittande så, på svansen, och bara skrek ett hjärtskärande skrik. Vi förstod ganska snart att han inte kunde röra bakbenen. Alls. Ringde jourveterinär i grannstaden (förbannade att det inte finns en veterinär här vi bor) och ingen svarade. Testade lyfta Baloo för att se om han fick till styrseln på bakbenen. Nej. 

Ringde veterinären igen, kom till en telefonsvarare, talade in ett meddelande. Bestämde att vi skulle börja köra och ringa igen i bilen. Stannade hos mamma och pappa för att säga att vi inte kunde lämna Baloo hos dem. De kom ut och tittade. Vi testade att sätta ner honom på marken och han gick men båda bakbenen ville vika sig för honom. 

Vi åkte iväg, fick tag på veterinären och en akuttid hos honom. Det har aldrig varit så långt att köra den sträckan, sträckan som vi båda har pendlat. Jag grät hela vägen, övertygad om att hans liv var slut.

Efter en dryg timme var vi framme. Veterinären tog emot, kollade hur det såg ut när han gick och gav lugnande. Här såg vi att Baloo gick bättre än tidigare men inte på långa vägar bra. Veterinären ryckte och slet i bakbenen på olika sätt. Kände på ryggen. Baloo gnydde till när han rörde ena låret, knät och uppe på ryggen. Sen fick han röntga bakbenen och ryggraden. 

Det visade sig att det inte fanns några frakturer och att lederna satt på plats. Veterinären kom fram till en ledbandsskada (korsbandsskada?) på ena knät. Möjligtvis finns en svullnad längst ner på ryggraden. Baloo är ordinerad vila och smärtstillande/antiinflammatorisk medicin ett par veckor. Sen ska vi på återbesök. 

Idag går han kortare sträckor inomhus och viftar på svansen när man pratar med honom. Han sitter och står hjälpligt, men vill helst ligga ner. Det känns som att det kommer gå vägen, så jag hoppas verkligen det. 


Älskling ❤

Långfredagen 2017 – Baloos 7-årsdag

I år föll långfredagen in den 14 april, och den 14 april är Baloos födelsedag. Det kändes fint att den dagen fick falla in under påsken eftersom våra påskaktiviteter är Baloos favoritaktiviteter. Jag har ju en hund som älskar snö och kyla!

Vi har ju, som vanligt, spenderat påskhelgen i mina föräldrars stuga som ligger i fjällen. Den här tiden där är verkligen helt underbar så det känns så fint att vi kan vara där. På långfredagen packade vi in hundarna i skoterpulka och satte oss på skotrarna och körde bara en bit ner på sjön som ligger vid stugan.

Där fick hundarna springa lösa och rulla sig i snön. Vi fikade och solade och hade allmänt mysigt hela dagen. På kvällen lagade vi god mat och firade med en liten hundtårta till hundarna. Vi andra åt en vanlig tårta, men det var mest för att det faktiskt var påsk.

Det kändes som en fin dag för min lilla vovve, som väl förmodligen inte förstod att han fyllde år. Han får ofta god mat och är ju i fjällen varje år den här perioden, så han märkte nog ingen skillnad 😉

Hundmänniska

Det är helt otroligt, men imorgon fyller Baloo 7 år! Det betyder att i juni har jag alltså haft honom hos mig i lika många år. Därför tänkte jag att det kunde passa med en hundlista att fylla i? Vi kör!

1. Hur länge har du haft din hund?
7 år, som sagt. I juni.
2. Vilken ras är det?
Baloo är en Svensk Lapphund. Svensk Lapphund är en av de äldsta hundraserna, en av våra nationalraser, och tyvärr är den lite hotad när det kommer till rasens överlevnad. Det föds just nu lite för få valpar, men vi ser en uppåtgående trend så jag försöker ändå se positivt på framtiden.
DSC_0643 kopia
3. Varför skaffade du hund från första början?
Jag bara kände att jag måste ha hund, annars dör jag. Lite som jag gissar att en del känner när de bara måste få ett barn. Jag var väldigt intresserad av olika hundsporter och annat när jag skaffade Baloo och ville gärna hålla på med agility och annat.
4. Hur ofta och hur länge umgås du med din hund per dag?
Just nu hämtar jag honom hos mina föräldrar efter jobbet varje dag och sen umgås vi till nästa morgon när jag lämnar honom där igen. Vi går promenader, myser i soffan eller bara är i samma rum.
5. Har du och din hund en speciell tradition tillsammans? 
Hm.. Vi har många gemensamma vanor, men kanske ingen tradition så?
6. Hur ofta får din hund följa med dig på äventyr?
Alltid när det går. Ska vi ut i skogen vill jag ha med mig Baloo. Han har följt oss runt och sovit på alla möjliga konstiga ställen genom åren så han följer gärna med. Däremot lämnar jag honom gärna hos hundvakt om vi ska till en stad för att shoppa eller så. HUr kul är det att ligga i en bil en hel dag?
7. Finns det några tillfällen då du önskar att du inte hade skaffat en hund?
Nej. Eller, kanske när jag fantiserar om utlandsstuder/utlandsjobb, men det har jag nästan slutat fantisera om.
8. Hur ofta köper du tillbehör till din hund, ex mat, kläder, leksaker…?
Mat köper jag ju när det är slut. Han svälter aldrig. Annars är det sällan jag köper grejer åt honom. han får nya koppel och halsband/sele när det behövs. Leksaker leker han knappt med och han tycker inte om tuggben så det är rätt sällan jag köper något specifikt åt honom.
9. Kan din hund göra något/några trix? Vilka då? Hur länge tog det att lära den trixet?
Massor, faktiskt. Han kan de vanliga: sitt, ligg, rulla runt, high five (istället för vacker tass) med flera. De trixen lärde han sig ganska tidigt och gick snabbt att lära in.Har lärt honom att kliva upp på min rygg med framtassarna om jag ligger ner på mage. Det tog lite längre tid, men det gick!
10. Gör en bucketlist med saker du vill göra tillsammans med din hund!
Jag hade gärna velat gå en till fjälltur med honom men med tanke på situationen med hans armbågsled så kommer det inte vara möjligt. Jag skulle vilja träna och tävla i agility  men det går inte heller av samma anledning. Min önskan är att han ska få bli så gammal han kan med bibehållen livskvalitet och att jag ska få följa honom resten av hans liv ❤

Platstjuven

Efter morgonens promenad gjorde jag i ordning min frukost, som bestod av en apelsin. Jag la min apelsin på soffbordet, lagom nära favoritplatser, och gick iväg för att hämta något annat. När jag kom tillbaka var min plats upptagen.

Inte nog med att han tog min plats, han ockuperade filten också! Men, jag tycker ju att han är värd att sova gott så jag satte mig bredvid honom. Tio minuter senare sov han djupt i fosterställning. 

Med tjugo minusgrader är det minsta man kan begära att få sova skönt. 

Ny arbetsvecka

Alltså, jag är så trött så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Förstår inte varför jag är så trött heller. Kanske är en efterreaktion på förra veckan.

Idag har Baloo varit till veterinären. Fick sådär kul besked därifrån. Det verkar vara ledproblem som gör att han haltar på frambenet. Han har fått antiinflammatoriska tabletter, och så ska veterinären höra av sig under nästa vecka för att prata om olika alternativ.

Det känns lite tungt att vi inte har upptäckt det förut trots att vi har varit till veterinär med samma problem innan. Men jag försöker tänka positivt. Vi har inte fått en dödsdom, och med rätt hjälp kommer Baloo att få ännu mer livskvalitet.


                           En favoritbild 
Det är ju inte så att han saknar livsglädje heller ❤