Idag är verkligen ingen vanlig dag. Idag är dagen då vi får en tioåring i huset. En fyrbent sådan. Det är alltså Baloos födelsedag idag!

Tänk att den lilla valpen vi hämtade hem från Luleå för tio år sedan har blivit … pensionär? Tänk att han har varit med mig under en tredjedel av mitt liv. Under mina studier (ångrar inte att jag hade valp när jag pluggade, så bra att kunna vara hemma mycket då), när jag började jobba och pendlade var han med och nu när vi jobbar hemma är han också med.

Baloo är lite av en personlighet. Alla hundar, och djur, har ju så klart en egen personlighet, men Baloo är mer av ett original. Han har alltid varit lite pryd, till exempel, och vi har många gånger när han var ung gått långa rastningsrundor där ”rastningen” uteblev eftersom han inte hittade ett bra ställe, eller att någon råkade prata med honom när han skulle få till det. Han tycker inte om när man rör hans tassar, ens i sömnen, då rycker han undan dem och han har också haft en del blyga drag, där han gärna drar sig undan. När han var valp la jag till Ferdinand som mellannamn eftersom han då, likt tjuren Ferdinand, satt och luktade på blommorna. Jag älskar alla dessa drag, de gör honom så speciell.

Han är också en hund som är så snäll och glad. Han är väldigt lättsam att ha med sig eftersom han är trygg överallt. Hans favoritlek är att ta någons vante och sedan bli jagad genom huset med vanten. Helst gömmer han sig då under köksbordet, bara för att springa iväg när man väl har krupit in dit under. Då ser man glädjen lysa i ögonen på honom. Hans motto genom livet har varit ”alltid hungrig”, och med det menar jag alltså att han tycker om mat. Han älskar att vara i stugan, det märks på hela honom när man kommer dit. Våra vårvintrar i fjällen är den bästa tiden på året eftersom han då får kombinera sina favoritsaker: kyla med snö, mat och sovstunder utomhus. När han var ung gick han också på upptäcktsfärder, men det har han slutat med nu.

Den som har hängt med vet att han äter värktabletter dagligen på grund av artros i ett framben. För ett år sedan var han väldigt halt i det benet och fick problem med magen så jag tänkte att han inte hade lång tid kvar. Nu är han piggare än någonsin, bland annat tack vare en duktig veterinär och ett medicinbyte. Är så tacksam för det!

Älskade lille vän, grattis på tioårsdagen!

Hej lördag! Är allt bra hos dig? Här är det lugna fisken. Eller ja, vi har precis burit ut badkaret från badrummet, men det gick väldigt bra så nu känns badrumsrenoveringen ännu närmare (även om det är först i februari vi har tänkt sätta igång).

I alla fall, idag tänkte jag samla ihop ett gäng bilder på Baloo och publicera. Det blir bilder från den senaste tiden, och bara bilder som redan har publicerats i bloggen. Söta hundbilder kan man aldrig få nog av tänker jag.

Det här är en ny favoritbild. Tagen i svampskogen. Eller där vi letade svamp och hittade noll. Ångrar att jag inte höll i mina försök att lära honom söka kantarell när han var liten, haha.

Fikapaus på en annan svamptur i fjällen. Här ville han ha torrkött tror jag bestämt.

Här doppar han tassarna i somras. Bra för att kyla ner sig. Kolla vilka moln som rörde sig i luften den dagen!

Yoga på altanen i somras. Då får jag närgånget sällskap, nästa varje gång. Tror att det var yoga i alla fall. Kan ha varit styrketräning också.

Med bästa leksaken. En avlång snögubbe med tomteluva. På favoritmattan. Tyvärr fick vi kassera den i början på sommaren då det hände en olycka som inte gick att tvätta bort.

Stigen nedanför vårt bostadsområde. Fågelvägen är det här nästan exakt hundra meter från vårt hus. Tycker att det är underbart att bo så nära vatten!

Här övervakar han fönsterbyte hos syrran och sambo.

I stugan i påskas. Rättare sagt på sjön nedanför stugan i påskas.

På 9-årsdagen i april. Finaste, finaste, älskade B.

Drar slutsatsen nu att jag måste publicera fler bilder på honom här i bloggen. Är ju inte rimligt att behöva gå ett halvår tillbaka i tiden för att få ihop 9 bilder, haha.

---

Vill du se fler hundbilder?
När Baloo var 1 år
När Baloo var valp
Baloo de senaste tolv månaderna

I söndags klev jag upp och skulle ut med Baloo. Vi gick inte ens hundra meter förrän han satte sig ner och inte ville gå mer. Han slickade sig också under ena baktassen. Vi gick tillbaka hem (och stannade kanske fyra gånger på vägen).

Fredrik och jag försökte undersöka tassen men kunde inte se något sår. Däremot kändes en trampdyna lite svullen. Vi tänkte att vi skulle avvakta och se om det gick över.

Igår morse var hela tassen och en del av benet svullet så jag ringde veterinären. Fick en tid i grannstaden och tog med min syster dit. När vi kom fram hade Baloo själv gnagt bort en del hår ovanpå tassen och blottade ett sår. Det visade sig att han hade en stor varböld med djupa sår åt flera håll. Bland annat gick det hela vägen ner till den trampdyna vi trodde var svälld. Den tryckte väl ut trampdynan en bit.

Veterinären har i alla fall tvättat och spolat såret. Vi ska tvätta två gånger om dagen, ge antibiotika och så har han fått en tratt som han skäms otroligt över. Vi har heller inte trattanpassat överallt så det är lite jobbigt för honom. Och mig, helt ärligt. Så jobbigt att se honom kämpa.

Förmodligen har det här läkt ihop till helgen. Tur att det är kortvecka så F kommer hem redan på onsdag. Tror att det här hade varit jobbigt att göra helt själv hela tiden.

Är för övrigt så tacksam för veterinärvård och antibiotika. Så bra att få hjälp när det behövs!

Tycker att det är dags för en liten bildbomb. Den här gången blir det bilder av Baloo som är tagna under 2011, så när han var runt ett år gammal. Det kan väl förgylla dagen för någon, hoppas jag. Varsågod, x bilder:

Mobilkameran 2011. Tog inte alltför dåliga bilder ändå? Här med en leksak jag hade glömt bort att vi har ägt, i vår säng i sovrummet i Östersund.

Fotomodell med Frösön som bakgrund. En favoritbild.

En till på samma tema.

Och en till med bara huvudet.

Den här bilden skickade vi som julkort 2011. Minns att vi skyndade oss ut en helgmorgon eftersom det kommit frost under natten. Snön var väl sen med sin ankomst det året. Tycker att Baloo ser så klok ut.

När vi var 21 hade vi en bäddsoffa som vanlig soffa, och ibland bäddade vi ut den och sov där bara för att. Det var nära till tv:n och mysigt och så där. B var så klart med på ett hörn.

Fler bilder på Baloo?

När Baloo var valp
Bilder på Baloo från det senaste året
Platstjuven

Lördag, och vad passar bättre än att titta på fina hundbilder? Tänkte bjuda på en samling hundbilder från det gångna året och alla på Baloo. För den som inte vet är Baloo en Svensk Lapphund som fyller 9 år om bara två veckor. Han är matglad, gosig och har lite artros tyvärr. Här kommer ett gäng bilder!

Vill du se fler bilder på mina hundar?

När Baloo var valp
Älskade Tuff

Idag skulle Tuff ha fyllt 13 år. Älskade vännen. Jag gråter fortfarande ibland när jag tänker på den hemska dagen som han somnade in. Sörjer att vi inte längre kan träna ihop. Inte för att vi gjorde det på slutet ändå, förstås, men det är ju så definitivt just nu. Ändå tänker jag att det var det bästa beslutet just då.

Ljuset i mitt liv. Så saknad och älskad ❤

---

Inlägg om Tuff: Inte som planerat och Älskade Tuff

Igår hände något av det värsta jag har varit med om någonsin, och det absolut värsta som hundägare. Vi skulle iväg till grannstaden på kalas och Baloo skulle vara hos mina föräldrar över dagen. När vi skulle iväg skulle B hoppa in i bilen som vanligt, men den här gången halkade han till i upphoppet och landade som på svansen. 

Han blev sittande så, på svansen, och bara skrek ett hjärtskärande skrik. Vi förstod ganska snart att han inte kunde röra bakbenen. Alls. Ringde jourveterinär i grannstaden (förbannade att det inte finns en veterinär här vi bor) och ingen svarade. Testade lyfta Baloo för att se om han fick till styrseln på bakbenen. Nej. 

Ringde veterinären igen, kom till en telefonsvarare, talade in ett meddelande. Bestämde att vi skulle börja köra och ringa igen i bilen. Stannade hos mamma och pappa för att säga att vi inte kunde lämna Baloo hos dem. De kom ut och tittade. Vi testade att sätta ner honom på marken och han gick men båda bakbenen ville vika sig för honom. 

Vi åkte iväg, fick tag på veterinären och en akuttid hos honom. Det har aldrig varit så långt att köra den sträckan, sträckan som vi båda har pendlat. Jag grät hela vägen, övertygad om att hans liv var slut.

Efter en dryg timme var vi framme. Veterinären tog emot, kollade hur det såg ut när han gick och gav lugnande. Här såg vi att Baloo gick bättre än tidigare men inte på långa vägar bra. Veterinären ryckte och slet i bakbenen på olika sätt. Kände på ryggen. Baloo gnydde till när han rörde ena låret, knät och uppe på ryggen. Sen fick han röntga bakbenen och ryggraden. 

Det visade sig att det inte fanns några frakturer och att lederna satt på plats. Veterinären kom fram till en ledbandsskada (korsbandsskada?) på ena knät. Möjligtvis finns en svullnad längst ner på ryggraden. Baloo är ordinerad vila och smärtstillande/antiinflammatorisk medicin ett par veckor. Sen ska vi på återbesök. 

Idag går han kortare sträckor inomhus och viftar på svansen när man pratar med honom. Han sitter och står hjälpligt, men vill helst ligga ner. Det känns som att det kommer gå vägen, så jag hoppas verkligen det. 

Älskling ❤