11. En gång när jag gjorde slut

Det här är inget roligt ämne. Jag hade en gång en vänskapsrelation som rann ut i sanden. Vi träffades mer och mer sällan, och till slut kände jag att det blev en relation som bara tog energi. Jag kände inte att vi träffades för att min vän ville träffa mig, utan vi träffades för att jag var en väg till annat.

Vi träffades som sagt allt mer sällan, men till slut kände jag att jag var tvungen att markera att det var slut. Det var bestämt att vi skulle träffas och jag kände bara ångest inför det. Det var då jag bestämde mig, då jag tog mod till mig. Jag vågade inte säga det högt, så jag skrev ett långt meddelande med förklaring på MSN. Vi har inte hörts mer än korta hälsningar på Facebook efter det.

Eftersom jag skriver MSN antar jag att ni förstår att det här var ett tag sen. Över tio år sedan, jag var bara tonåring. När jag nu har perspektiv till det här kan jag förstå varför saker blev som det blev. Både jag och min vän gick igenom saker som var svåra, men jag såg inte hennes svårigheter och jag vet inte om hon såg mina. Jag tror än idag att beslutet var rätt, om än sorgligt.


Det här är en del av Kajsons julkalender. Vill du också vara med kan du läsa mer här.

10. Ett vägskäl jag drömmer om

Idag öppnar vi lucka 10 och tanken är att jag ska skriva om ett vägskäl jag drömmer om.

En dröm vore att kunna försörja sig på att skriva och göra andra kreativa saker. Det är nog ett vägskäl som jag drömmer om. Det är ju ganska tufft och svårt att komma dit dock, så det känns som något som ligger en bra bit fram i mitt liv. 

Boktips

För att komma dit bör jag nog skriva något, tänker jag. Kanske snarare skriva klart något. Har en påbörjad fackbok som jag planerar att färdigställa under januari och sen hoppas på att få utgiven. Jag har också en halv roman i mina gömmor som jag borde försöka få klar så att den också går att skicka in till olika förlag.

Jag tänker att det är sådant jag ska ägna mig åt 2019.


Det här är en del av Kajsons julkalender. Vill du vara med kan du läsa mer här.

9. Om jag inte hade blivit lärare så hade jag…

När jag var 19-20 år tänkte jag att jag var tvungen att börja studera så snart som möjligt så att jag kunde ”bli något”. Därför tog jag bara ett sabbatsår efter gymnasiet och började sedan mina studier som 20-åring. Jag tycker inte om att se tillbaka och ångra mig, eftersom jag tänker att det är så många delar av livet som påverkas av ens val, och inte bara det man väljer om. Men, om jag ser tillbaka nu kan jag tänka att det nog hade funkat med ett sabbatsår till.

Jag på konsert förra sommaren 🙂 

Jag hade jobbat med musik om jag inte hade blivit lärare. Jag spelar lite piano och tog sånglektioner under sex av mina tonår. Jag älskade känslan av att sjunga inför publik. Det går inte att förklara den känslan tror jag. Levande är det ord som kommer närmast för mig. Jag kanske inte hade blivit artist, men jag hade kunnat jobba som låtskrivare eller producent eller körsångare eller någon som bokar artister till spelningar.

Jag vill gärna tro att det är vad jag hade gjort. Det är en tuff bransch och jag hade kanske inte riktigt det skinnet på näsan då, men med dagens chanser till spridning via internet är inte det ett måste. Hade det blivit så finns det väldigt många saker som jag inte hade lärt mig, så jag är ändå tacksam för den utveckling jag har fått via lärarjobbet. Det blir bra ändå, tänker jag 🙂

Det här är en del av Kajsons julkalender. Vill du också vara med kan du läsa mer här.

8. Ett vägskäl jag är rädd för

Jag vet inte om det är för att det fortfarande är så färskt i minnet, men ett vägskäl som jag verkligen är rädd för just nu är den dagen då vi ska bestämma oss för att låta Baloo somna in. För en månad sedan var det Tuff som levt klart på jorden, och det var sorgligt att säga hej då.

20180617_130733.jpg

Att ha husdjur är ett stort ansvar. Man är ansvarig för att de ska ha det bra medan de lever. De har rätt till mat, motion och annan stimulans, men också trygghet och kärlek. Blir de sjuka är det ens skyldighet att ta dem till veterinären och ibland, särskilt i början, är det ett heltidsjobb att hålla dem vid liv.

IMG_20180524_205003_110.jpg

Det är också ens ansvar som djurägare att se till att ens djur slipper lida. Det är ett stort ansvar att vara den som bestämmer när de inte längre ska vara vid liv. Eftersom en hund, som Baloo är, är en älskad familjemedlem är det förstås ett stort och slut beslut att ta. Jag tänker att det är så det ska vara. Det ska inte vara ett lättvindigt beslut att avsluta ett liv.

IMG_20180406_193255_277.jpg

Den dagen vi måste ta beslutet, och min väg i livet fortsätter utan Baloos väg vid min sida. När hans väg har tar slut. Det är det vägskäl jag är mest rädd för just nu. IMG_20180408_140624_431.jpg


Det här är en del av Kajsons julkalender – vill du också vara med kan du läsa mer här.

7. Det väljer jag helst i garderoben

Kläder har aldrig varit mitt största intresse, och efter att jag gick upp mycket i vikt var kläder inte direkt kul eftersom ingenting satt riktigt snyggt. Det sitter väl fortfarande inte riktigt snyggt enligt norm, men det finns också mycket mer kläder för överviktiga att välja på nu än tidigare. Jeans som känns som mjukisbyxor, överdelar som sytts särskilt för plussize och over size-modet som har varit ett tag gör det också lättare att hitta kläder att använda.

Jag har nästan bara kläder som jag tycker om i min garderob. Det är jeans, kjolar och klänningar. Linnen, stickat och sweatshirts. Mycket basvarianter som är lätta att kombinera med varandra.Jag kan därför inte välja ut enskilda plagg som det jag väljer helst.

De senaste åren har jag utvecklat en större medvetenhet  kring kläders miljöpåverkan, så just nu känner jag att det jag helst väljer till garderoben är hållbara material. Naturmaterial, ull och andra material, som framställts på någorlunda schyssta sätt. Eller second hand. Jag försöker leta allt som är gjort av denim – jeans, jeansjackor och så vidare, på tradera eftersom det går åt drygt 10 000 liter vatten för ett par jeans.

Så småningom kanske jag hamnar i en fas där alla mina vardagsplagg är andrahandsfynd. Tyvärr finns det inte alltid så mycket fint i mina storlekar, så då måste jag ändå köpa nytt om jag behöver fylla på garderoben.

Det här är en del av Kajsons julkalender – vill du också vara med kan du läsa mer här.

6. Ett beslut någon annan tog åt mig

Jag har ställt upp på ganska mycket som jag inte har velat här i livet. Jag har haft svårt att säga nej, och lever ständigt med en känsla av att det finns så mycket som jag borde göra. Prestationsprinsessan i mig har helt enkelt gjort en massa bara för att, och inte alltid för att jag själv har velat.

20180724_201248.jpg

Det har lett till att jag har haft en del dåliga jobb med dåliga villkor och enorm magont. Det är jag nog inte ensam om, ibland får man ju bara ta det man får och när man är ung och helt ny på arbetsmarknaden är det den typen av jobb som finns. Det har också lett till att jag ibland har jobbat med alldeles för låg lön för att jag inte vågat säga till. Under en period när jag bodde i Östersund tog jag ett extrajobb som jag inte hade tid med och inte passade för eftersom man ”borde” jobba samtidigt som man studerade.

20180715_165210.jpg

Det har också lett till att jag ofta har hamnat i situationer jag inte velat vara i privat. I sammanhang som jag borde gilla, men faktiskt inte trivs i. Hemmafester där jag bara känt en person, övernattningar långt borta med en massa folk jag inte känt och andra konstiga situationer för att jag inte vågat säga nej. För att jag inte ville ses som tråkigt. För att man förväntas tycka att det är roligt.

Jag tror att det här delvis är en naturlig del av att växa upp. Man måste prova olika saker för att veta hur det är, vad man gillar och vad man har rätt till. Så klart. Allt i livet kan inte heller vara roligt. Jag har också varit på många roliga hemmafester, övernattningar och haft bra jobb, så ingen tror något annat.

IMG_20180610_194419_580.jpg

För mig har det ibland känts som om jag alltid har hamnat där, och sällan som om jag har bestämt det själv. Man har ju alltid ett val, men det är så svårt att säga nej när man förväntas säga ja. IMG_20180330_185616_731.jpg


Det här är en del av Kajsons julkalender – vill du också vara med kan du läsa mer här.

5. Mitt svåraste beslut i livet

Jag tror att det beslut som jag har upplevt som absolut svårast hittills var att bestämma vad jag skulle göra efter studenten. Jag hade nog tankar om hur livet skulle se ut i stort, men hade väldigt svårt att komma fram till vad jag skulle göra månaderna efter studenten.

Jag minns faktiskt mitt sista år på gymnasiet som väldigt roligt på många sätt, men också fyllt med de här tankarna. Det är så klart ett i-landsproblem, för mitt problem var inte att jag inte visste alls utan att jag ville så mycket olika saker. Jag ville hålla på med musik, jag ville ha hund, jag ville studera på universitet och ”bli något” och jag ville bo i en stad, bo utomlands och resa mycket.

Det blev till slut så att jag valde att gå en musikutbildning på Folkhögskola och vara springvikarie i skolorna mitt första år efter studenten. Musikutbildningen var det roligaste jag har gjort, men tyvärr prioriterade jag ofta bort den till förmån för jobb. Jag ville ju få in en fot och bättra på mitt CV.

Nu när det har gått några år och jag har lite mer livserfarenhet känner jag att jag har lärt mig att allt ordnar sig till slut. Det är inte så viktigt om det blir fel, för det går att rätta till. Man får ångra sig och ångra sig igen.

Det här är en del av Kajsons julkalender – vill du också vara med kan du läsa mer här.