16. Valet jag aldrig haft

Ja, vad skulle det vara för val? Jag upplever ändå att jag har valt det jag har velat välja här i livet?

Kanske att det fanns begränsat med fritidsaktiviteter när jag var barn? Jag hade gärna hållit på med teater men det fanns inte. Jag var också lite intresserad av friidrott och tror att det hade passat mig, men det fanns inte heller. Det är nog val jag aldrig har haft.

Jag har klarat mig bra i livet ändå, så det går ingen nöd på mig.


Det här är en del av Kajsons julkalender. Vill du också vara med kan du läsa mer här.

15. När jag valde min utbildning

Jag kände nog redan när jag började skolan i årskurs 1 att jag skulle bli lärare. Sen funderade jag på många andra yrken under min grundskoletid men jag kom alltid tillbaka till läraryrket. När jag skulle välja yrkesväg efter gymnasiet behövde jag inte fundera så mycket. Jag jobbade ett år efter gymnasiet som springvikarie i skolorna och kände att det var rätt.

Den stora frågan var egentligen var jag skulle studera. Jag läste om lärarutbildningen på alla landets olika universitet och högskolor. Jag fastnade mest för utbildningarna vid Högskolan Dalarna och Karlstads universitet. Jag vägde också in Uppsala på grund av det anrika i universitetet, men som jag nämnde igår valde jag bort det efter dåliga erfarenheter när jag var i staden och såg mig omkring.

Det blev lärarutbildningen vid Högskolan Dalarna och jag är väldigt nöjd med det. Utbildningen kändes modern, de har en del moment som jag tror är i framkant i Sverige plus att man vid det lärosätet är väldigt bra på distansutbildning. Som bonus fick jag läsa in en del kurser vid Karlstads universitet som jag också fick ett bra intryck av. De två som jag fastnade vid från början blev en del av min utbildning.

Nu har jag jobbat några år som lärare och känner att jag ska prova något annat. Jag ser min utbildning som en väldigt bra grund att stå på och de erfarenheter jag har från skolan som en ännu bättre grund att bygga vidare på.


Det här är en del av Kajsons julkalender. Vill du också vara med kan du läsa mer här.

14. När jag valde vilken stad jag ville bo i

Jag har bott på tre olika platser i mitt liv. Jag vet inte om det är mycket eller lite. Det är lagom för mig. Just nu.

Jag föddes på en liten ort i Norrland med ett par tusen invånare. Det är långt till närmaste stad och som barn och tonåring tyckte jag mest att det var tråkigt att bo så litet. Det var tryggt och det mesta man behövde fanns att få tag i, men jag längtade bort till något större.

När jag skulle börja studera kom chansen att flytta till en stad. Det enda jag visste var att jag inte ville studera i Umeå, för det gjorde alla andra och jag har alltid haft någon idé om att vara unik. Hehe. Efter mycket funderande fram och tillbaka stod valet mellan Uppsala och Östersund. Uppsala var ett alternativ för att det ändå hade låtit lite fint att kunna säga att man studerat vid deras universitet, plus att det är nära till Arlanda och därför lätt att ta sig hem till min familj. I Östersund fanns inte min utbildning men då var alternativet att läsa på distans.

Östersund fotat från Storsjön

Efter att ha hälsat på i Uppsala och blivit helt avskräckt av människors attityd blev det då Östersund. Ett fantastiskt val, om du frågar mig. Östersund är en underbar stad. Lagom stor med trevligt folk. Vi bodde i ett jättemysigt område och trivdes jättebra. Vi flyttade därifrån alldeles för tidigt.

Fredrik var utan jobb några månader, sen fick han nytt jobb i sin hemstad. Så då flyttade vi dit. Jag trivdes inte särskilt bra, och efter nästan tre år flyttade vi till min hemort, köpte ett snorbilligt hus och har nu bott här i tre år. Fördelarna med att bo så här är närheten till allt. Jag har gångavstånd till jobbet, det är sällan köer på affärerna och det blir helt enkelt mer livskvalité. Vi har skog och sjö runt knuten och nära till min familj. Det är lugnt och tryggt. Får vi barn i framtiden kommer vi kunna låta dem färdas själva relativt tidigt. Dessutom är det billigt att bo, så de pengar vi får över kan vi lägga på att besöka en stad när andan faller på. Alla de fördelarna gjorde att jag valde att bo där jag bor idag.

En av alla bilder på vårt hus.

Det här är en del av Kajsons julkalender. Vill du också vara med kan du läsa mer här.

12. Ett beslut som jag är extremt stolt över

Alla gånger jag har stått upp för mig själv har jag också känt mig extremt stolt efteråt. Jag tycker att det känns svårt att ge ett konkret exempel i en blogg då jag inte vill att det ska missförstås eller att någon ska bli ledsen. En situation som kräver att man står upp för sig själv är ju kanske inte optimal, så att säga, så det kan lätt bli konstigt att skriva om offentligt.

Jag tror i alla fall att den här stoltheten grundar sig i att jag i många år inte alls stod upp för mig själv. Jag har fått lära mig det och när det äntligen fastnade blir jag så stolt över att jag låter mig själv må bättre.

Det här är en del i Kajsons julkalender. Vill du också vara med kan du läsa mer här.

11. En gång när jag gjorde slut

Det här är inget roligt ämne. Jag hade en gång en vänskapsrelation som rann ut i sanden. Vi träffades mer och mer sällan, och till slut kände jag att det blev en relation som bara tog energi. Jag kände inte att vi träffades för att min vän ville träffa mig, utan vi träffades för att jag var en väg till annat.

Vi träffades som sagt allt mer sällan, men till slut kände jag att jag var tvungen att markera att det var slut. Det var bestämt att vi skulle träffas och jag kände bara ångest inför det. Det var då jag bestämde mig, då jag tog mod till mig. Jag vågade inte säga det högt, så jag skrev ett långt meddelande med förklaring på MSN. Vi har inte hörts mer än korta hälsningar på Facebook efter det.

Eftersom jag skriver MSN antar jag att ni förstår att det här var ett tag sen. Över tio år sedan, jag var bara tonåring. När jag nu har perspektiv till det här kan jag förstå varför saker blev som det blev. Både jag och min vän gick igenom saker som var svåra, men jag såg inte hennes svårigheter och jag vet inte om hon såg mina. Jag tror än idag att beslutet var rätt, om än sorgligt.


Det här är en del av Kajsons julkalender. Vill du också vara med kan du läsa mer här.

10. Ett vägskäl jag drömmer om

Idag öppnar vi lucka 10 och tanken är att jag ska skriva om ett vägskäl jag drömmer om.

En dröm vore att kunna försörja sig på att skriva och göra andra kreativa saker. Det är nog ett vägskäl som jag drömmer om. Det är ju ganska tufft och svårt att komma dit dock, så det känns som något som ligger en bra bit fram i mitt liv. 

Boktips

För att komma dit bör jag nog skriva något, tänker jag. Kanske snarare skriva klart något. Har en påbörjad fackbok som jag planerar att färdigställa under januari och sen hoppas på att få utgiven. Jag har också en halv roman i mina gömmor som jag borde försöka få klar så att den också går att skicka in till olika förlag.

Jag tänker att det är sådant jag ska ägna mig åt 2019.


Det här är en del av Kajsons julkalender. Vill du vara med kan du läsa mer här.

9. Om jag inte hade blivit lärare så hade jag…

När jag var 19-20 år tänkte jag att jag var tvungen att börja studera så snart som möjligt så att jag kunde ”bli något”. Därför tog jag bara ett sabbatsår efter gymnasiet och började sedan mina studier som 20-åring. Jag tycker inte om att se tillbaka och ångra mig, eftersom jag tänker att det är så många delar av livet som påverkas av ens val, och inte bara det man väljer om. Men, om jag ser tillbaka nu kan jag tänka att det nog hade funkat med ett sabbatsår till.

Jag på konsert förra sommaren 🙂 

Jag hade jobbat med musik om jag inte hade blivit lärare. Jag spelar lite piano och tog sånglektioner under sex av mina tonår. Jag älskade känslan av att sjunga inför publik. Det går inte att förklara den känslan tror jag. Levande är det ord som kommer närmast för mig. Jag kanske inte hade blivit artist, men jag hade kunnat jobba som låtskrivare eller producent eller körsångare eller någon som bokar artister till spelningar.

Jag vill gärna tro att det är vad jag hade gjort. Det är en tuff bransch och jag hade kanske inte riktigt det skinnet på näsan då, men med dagens chanser till spridning via internet är inte det ett måste. Hade det blivit så finns det väldigt många saker som jag inte hade lärt mig, så jag är ändå tacksam för den utveckling jag har fått via lärarjobbet. Det blir bra ändå, tänker jag 🙂

Det här är en del av Kajsons julkalender. Vill du också vara med kan du läsa mer här.