Idag är det torsdag, och det slår mig precis nu att om två veckor är jag tillbaka på jobbet. Det är ju redan augusti. Som lärare har man ju lång ledighet, men just i år känner jag att jag gärna hade varit ledig ännu längre än sommarlovet har varat. Men det är om två veckor, vilket fortfarande är i framtiden. Idag hade jag tänkt tittat lite på dåtiden. Vad har jag gjort den här dagen de senaste tre åren?

Förra året, när det alltså var 2017, var vi hemma den här dagen. Vad vi gjorde vet jag inte riktigt, men eftersom morfar fyllde 90 dagen efter så vet jag att vi var på hemmaplan. I bloggen berättade jag om vår första dag på semester i Åre.

För två år sedan, 2016, tror jag att vi var i Göteborg den 2 augusti. Eftersom jag inte har bloggat de här dagarna så vet jag inte exakt vad vi gjorde den här dagen, men jag har skrivit mer om Göteborg i inläggen Göteborg med Göteborg City Card och #3 – semestra söder om Dalarna – check.

För tre år sedan, 2015, var den 2 augusti en söndag. F skulle börja jobba dagen efter, och jag berättade om att vi hade varit på IKEA, besökt djurparken och ätit middag hos mina föräldrar. Jag hade också som plan att fila på examensarbetet som jag ventilerade i slutet av augusti. Här kan du läsa vad jag skrev om dagen. 2015 var första hösten som jag jobbade heltid, faktiskt.

Åre, Göteborg och en ledig dag hemma är alltså vad den här dagen har använts till de senaste åren. Kul att se att man varierar sig lite i alla fall.

Idag, för 10 år sedan, var jag ganska exakt 18,5 år gammal. Jag hade sommarlov mellan 2:an och 3:an på gymnasiet, var utan sommarjobb och hade (lite inspirerad av Isabella Löwengrip) bestämt mig för att lägga tiden på att skriva en bok. Det gjorde jag också, tyvärr har jag inte kvar den så jag kan inte ens avgöra om den är bra, hehe.

I min gamla blogg listade jag fem låtar som jag gillade väldigt mycket just den här dagen. Fyra av dem är låtar som jag fortfarande lyssnar på regelbundet. Jag hörde en gång att man formar väldigt mycket av sin musiksmak som tonåring upp till 25-årsåldern och det tror jag stämmer. Jag lyssnar väldigt mycket på musik som kom när jag var mellan tretton och sjutton, typ.

I alla fall, de fem låtarna jag listade var:

Since You’ve Been Gone av Kelly Clarkson. Gillar de flesta av hennes hits. Älskar att sjunga med i dem. Hon har ett rätt stort röstomfång som gör det utmanande att sjunga.

I Don’t Want to Wait av Paula Cole var ledmotiv till tv-serien Dawson’s Creek. Serien är ju från slutet av 90-talet, men när jag var 18 gick den i repris varje eftermiddag på någon av 3:an, 4:an eller 5:an, så det var nog därför jag hade letat reda på låten. Har inte lyssnat på den sedan dess, faktiskt.

Nobody’s Home av Avril Lavigne har alltid talat till mig på något vis. Texten då, framför allt, men också hur den är uppbyggsd med verser, pre-chorus och refränger.. Länge sen jag lyssnade på den nu.

Too Much to Ask som också är Avril Lavigne tyckte jag också var jättebra under en period. Eller, jag gillar den fortfarande, men jag minns att den sjönk lite i mina ögon när jag en dag fattade att den handlade om knark, eller åtminstone hasch, haha.

Don’t Blame Your Daughter av The Cardigans. Så briljant i sin text. På vippen att man inte förstår den. Den kanske också handlar om knark? 😉

Så såg det ur för 10 år sedan. Undrar hur livet kommer te sig om tio år till?

Idag, men för 7 år sedan, bodde jag i Östersund och hade precis avslutat mitt första år som student. Året då det var roligt att plugga. Den 7 juni 2011 var en tisdag och jag pysslade mest på hemma medan Fredrik jobbade. Åh, vad jag saknar att dela vardagen ihop! Planerna för dagen var i alla fall att ta mig ner på stan för att fixa födelsedagspresenter till mina föräldrar och en studentpresent till min syster.

När jag läser mina egna tankar kring den dagen slås jag av hyr fri jag kände mig när vi bodde där. Det här var innan studierna mest blev en plåga och medan vi hade ett boende i ett område som jag trivdes med. Friheten att kunna ta en vardag på stan, den saknar jag mycket.

Vi ❤  Inte 2011, utan 2015

Jag funderar mycket kring vardagen och livet just nu. Jag saknar flexibilitet i min vardag. Känner mig väldigt låst med att jobba fasta tider. Jag trivs väldigt bra med mina arbetsuppgifter, så jag antar att man inte kan få allt. Det är svårt att jobba som lärare och samtidigt jobba ”när man vill”.

Jag saknar också lägenheten i Östersund så himla mycket. Även om jag ibland var väldigt trött på att den var så ofixad så var det ändå min lilla pärla, och mitt första egna hem. Älskade planlösningen och läget. Älskar huset vi bor i nu ännu mer och vill absolut inte tränga in oss i en tvåa igen, så det är väl inte längtan på det viset. Förmodligen bara tankar kring en enklare tid, som inte enbart var bättre.