Hej lönetorsdag! Det är alltid lika härligt att få in pengar till kassan tycker jag, så dagen jag får lön är alltid en liten högtid. Förutom det fyller min mamma år idag och vi ska få middag hos henne. Och Fredrik kommer hem! Faktiskt, så är det idag exakt tio år sedan vi träffades, men det dröjde innan vi blev ihop.
Idag är det också två månader sedan jag träffade den första bebisen i min närmaste vänkrets. Kan man säga så? En av mina äldsta vänners förstfödde. Då, när jag träffade honom, var han en månad gammal. Han fick en liten kofta som jag hade stickat och låg mest och sov. Nu har vi firat midsommar ihop. Han var väldigt söt i flytväst.
Det är en liten märklig känsla när människor som man har känt sedan man själv var barn själva börjar ha barn. Inte så att det känns fel eller konstigt. Vi är ju trots allt i en ålder då många blir föräldrar. Men ändå. Nu kommer nästa generation. Vad ska det bli av dem? Vad blev det av mig?
Vet inte om det är typiskt för min generation att känna att man ”måste bli något”. Det känns lite så. Vi som växt upp med diverse underbarn, att man slår igenom som världsstjärna som sextonåring och att man efter det är gammal. Jag har känt väldigt mycket ångest över att bara stå stilla. Nu känns det som om jag har landat. Jag har en stabil grund att stå på och är väldigt bra på många saker. Det får räcka.
Jag hoppas att nästa generation kan hamna där snabbare. Det behöver inte bara vara en del av att växa upp och mogna, jag tror också det beror på samhällsattityder. Att ändra dem mår vi alla bra av.
Se där. Ett inlägg som började med hur härligt det är att få lön slutade med någon liten tanke om samhällsförändring. Så får det bli ibland. Klart slut.
