Inuti huvudet är jag kul – Lisa Bjärbo

Det är så mycket som jag inte har någon strategi för här. Betalar man med kort? Kontanter? Måste jag … trycka någonstans?

– Ur boken Inuti huvudet är jag kul

Förra veckan sträckläste jag ut Lisa Bjärbos senaste Inuti huvudet är jag kul. En ungdomsbok men jag tycker man kan läsa den ganska länge i livet. Jag kände igen mig så himla mycket från min egen tonårstid. Ganska mycket idag också. Om man är blyg/introvert eller whatever så kan det kännas så här.

Boken handlar om Liv, som är 17 år och nyss har flyttat till ett fallfärdigt ruckel utanför Ingelstad (som i sin tur ligger utanför Växjö). Hon ska börja på ett nytt gymnasium och tycker att det är jättejobbigt eftersom hon är blyg eller introvert eller både och.

Jag känner igen allt som ger henne panik. Hur gör man när man ska kliva på en buss mitt ute i skogen. Eller om man ska gå in i en matsal, åt vilket håll ska man då ta maten?

Jag tänker också att det är ganska typiskt för introverta människor att vilja ha djupare relationer, och det här ytliga pratet är rätt ointressant (källa: ett antal sidor på internet).

Förutom att jag helt uppenbart relaterar väldigt mycket till Liv och hennes svårigheter, älskar jag också språket i Lisa Bjärbos böcker. Ungdomligt, träffsäkert och roligt. I den här boken finns också många fina sidospår, som kärlek, vänskap och en saknad förälder.

Även om man kanske inte känner igen sig själv i den här boken kanske man kan få förståelse för andra. Vi pratar inte så mycket om personer som har dessa svårigheter. Därför tänker jag att den passar alla. Läs!


Fler inlägg om böcker? Jag tipsar om:

Om jag var din tjej – Meredith Russo
Störst av allt – Malin Persson Giolito
Älska böcker – om Divergenttrilogin