Inuti huvudet är jag kul – Lisa Bjärbo

Det är så mycket som jag inte har någon strategi för här. Betalar man med kort? Kontanter? Måste jag … trycka någonstans?

– Ur boken Inuti huvudet är jag kul

Förra veckan sträckläste jag ut Lisa Bjärbos senaste Inuti huvudet är jag kul. En ungdomsbok men jag tycker man kan läsa den ganska länge i livet. Jag kände igen mig så himla mycket från min egen tonårstid. Ganska mycket idag också. Om man är blyg/introvert eller whatever så kan det kännas så här.

Boken handlar om Liv, som är 17 år och nyss har flyttat till ett fallfärdigt ruckel utanför Ingelstad (som i sin tur ligger utanför Växjö). Hon ska börja på ett nytt gymnasium och tycker att det är jättejobbigt eftersom hon är blyg eller introvert eller både och.

Jag känner igen allt som ger henne panik. Hur gör man när man ska kliva på en buss mitt ute i skogen. Eller om man ska gå in i en matsal, åt vilket håll ska man då ta maten?

Jag tänker också att det är ganska typiskt för introverta människor att vilja ha djupare relationer, och det här ytliga pratet är rätt ointressant (källa: ett antal sidor på internet).

Förutom att jag helt uppenbart relaterar väldigt mycket till Liv och hennes svårigheter, älskar jag också språket i Lisa Bjärbos böcker. Ungdomligt, träffsäkert och roligt. I den här boken finns också många fina sidospår, som kärlek, vänskap och en saknad förälder.

Även om man kanske inte känner igen sig själv i den här boken kanske man kan få förståelse för andra. Vi pratar inte så mycket om personer som har dessa svårigheter. Därför tänker jag att den passar alla. Läs!


Fler inlägg om böcker? Jag tipsar om:

Om jag var din tjej – Meredith Russo
Störst av allt – Malin Persson Giolito
Älska böcker – om Divergenttrilogin


Allt och lite till – Sarah Dessen

image

Sarah Dessen har snabbt blivit en av mina favoriter när det kommer till ungdomslitteratur. Kanske beror det på att jag har blivit äldre och därför uppskattar tjockare böcker, eller så beror det bara på att de är väldigt bra.

Allt och lite till handlar om Emaline som växt upp i en liten småstad, slutat High School och är på väg till college. Hon funderar en del över framtiden och huruvida det välbekanta eller det okända är det hon ska satsa på. Boken innehåller också en komplicerad fadersrelation och en något annorlunda familjebild.

Översättningen är gjord av Johanna Lindbäck, en annan av mina favoritförfattare, och jag tycker verkligen att hon sätter tonen. Storyn är bra och framförallt lättläst. Den får en fyra av fem möjliga. Läs!

Förr eller senare exploderar jag – John Green

Jag hör till den skara människor som nog aldrig kommer kunna släppa ungdomslitteratur, och den här boken är en solklar förklaring till varför. Den är så jäkla bra. Både ungdomslitteratur i allmänhet och John Greens Förr eller senare exploderar jag i synnerhet.

Jag älskar hur den här boken är skriven, med ett språk som verkligen drar en in i berättelsen på en gång. Jag hatälskar att jag redan i första kapitlet fattar att jag kommer gråta någon gång innan boken är slut. Och jag älskar karaktärerna.

Vad handlar boken om då? Liv, död, kärlek, sorg och allt annat som är en del av livet. Cancer är en rätt central del i boken, men jag skulle inte vilja säga att boken handlar om sjukdom. En noggrannare beskrivning av handlingen kan man nog googla sig till. Och sen läser man boken! Gör det bara! 

image

                 Suddig bild.

Ung, bög och jävlig kär

image

I sommar har jag läst boken Ung, bög och jävligt kär som är skriven av Johannes Sandreyo. Boken börjar med att Filip berättar hemma att han är homosexuell. Sedan får man följa Filips jakt efter kärlek genom hans vardag i en av Stockholms förorter. Hans stökiga klass och entusiastiska lärare, konstnären Janet som stöttar när han behöver och bästa kompisen Sara är alla del av den vardagen. I berättelsen följer vi också Emilio, en fotbollsspelande kille som halkat in på fel bana i livet, men som vill bryta sig loss från kriminaliteten. Och så en massa kärlek, förstås, och svårigheten att visa sin kärlek om man inte är heterosexuell..

Boken är bra. Berättelsen fängslar och berör på så många sätt. Tyvärr innehåller versionen jag läser alldeles för många korrekturfel som borde blivit hittade vid en genomläsning. Det stör på många sätt, men inte mer än att boken ändå är helt klart läsvärd. Så löp och köp, eller låna.

Du glömde säga hej då – Sarah Dessen

DessenMclean går sista året på high school och flyttar med sin pappa till en ny stad. Det är fjärde gången på två år de flyttar, och i de andra tre städerna de bott har Mclean hittat på en ny identitet till sig själv. Hon har hetat Eliza, Lizbet och Beth, och varje gång de har flyttat har hon lämnat livet hon levt bakom sig. I denna nya stad planerar hon att bli Liz, men olika omständigheter gör att hon blir sitt riktiga jag och träffar vänner som är intresserade av henne och inte en roll hon spelar.

Boken handlar om att hitta sig själv, om svek och förtroende samt riktig vänskap. Trots att den är mer än 400 sidor lång kan man inte sluta läsa. Dessen har skapat en karaktär som många känner igen sig i, med problem som de flesta kan relatera i.

Dock så är jag lite besviken på språket i boken och hoppas bara på att det är en översättarmiss. Min favoritförfattare på svenska, Johanna Lindbäck, översätter just nu Dessens nästa bok som ska komma ut någon gång i år (vår?) och jag tror definitivt att hon kommer hitta språket.

Boken får 4,5 glada munnar av 5 möjliga.